fredag 3 januari 2014

Sångtextanalys del V: En sån karl

Jag råkade höra en nytappning* av Lill Lindfors gamla dänga En sån karl när jag gick i mataffären nyligen. Jag började sjunga med i huvudet några strofer och sen stannade jag tvärt. Vad är det egentligen de sjunger!? Och därefter - varför spelar de den här musiken i mataffären, vill de att jag ska springa ut härifrån?

Jag får väldigt starka vibbar till Linda Bengtzings Alla flickor som jag bloggat om tidigare. Känsliga feministiska läsare varnas.

"Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska"

Redan i inledningsstroferna får jag allergiska exem. Vadå som en karl ska!? Och måste män och kvinnor gå på olika sätt, se ut på olika sätt och kyssa på olika sätt? Här tycks vi dessutom särskilja på "riktiga" män och "låtsasmän". Men bli inte alltför upprörda än, det fortsätter.

"Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nonchalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska
Men djupt där inne
Han har ett barnasinne"

Män får alltså vara nonchalanta. Och de ska ha ett barnasinne någonstans där inne, men det ska inte visas utåt. Vi suckar raskt vidare till refrängen.

"Och jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet"

Inget nytt under solen här heller. Det är en hyllningsvisa från kvinnan till mannen där meningen med livet tycks vara att fånga den där svårfångade mannen. Om nu mannen är så svårfångad (ofta en image de stolt värnar om), strunt i honom så får han inse sina misstag själv. Vi spolar fram lite längre fram:

"Jo han ljuger ibland
Och han dricker ibland
Men det struntar jag i
För jag vet ju vad den karln har"

Fel, fel, fel! Strunta inte i det. Stick så fort du bara kan! Lögner och sprit är illa var för sig, men tillsammans blir det bara katastrofalt.

Det visar sig dock att låten har en engelsk föregångare Just like a man med Emma Rede. I princip direktöversatt. Det verkar vara något med 60-talet där man friskt kopierade engelska låtar och satte svensk text på dem. Men för att återgå till sångens essens. Är det bara jag som blir trött på de här lovsångerna till mannen sjungna av en kvinna? (Eller en man hyllandes en kvinna för den delen.) Fram för fler könsneutrala sånger eller där kvinnor hyllar kvinnor (i kärlek eller kämpaglöd). Och för att förekomma visst instick, ja, jag vet om att Röda Bönor gjort detta.

*Den har visst varit med i ett TV-program där man gör om gamla låtar till något nytt. På min tid kallade man det covers. Nu säker man visst så mycket bättre.

4 kommentarer:

cat sa...

Ja du, det där är en usel låt på alla tänkbara sätt och vis.

Linda i Berlin sa...

Håhå, ja herregud vad det finns texter som en kan bli mörkrädd för. Att vi dessutom kan dessa texter innan och utan nästan och sjunger med och får dem på hjärnan så fort de hörs är också något att bli mörkrädd för.

Det är så typiskt att kvinnor ska avguda och se upp till männen och männen i sin tur ska vara lite så där tuffa och nonchalanta. Lite som förr i tiden med ena ögonbrynet lite högre än det andra och ett halmstrå i munnen och ett snett leende som får alla kvinnor på fall och de gör vad som helst. Brr!!

Anonym sa...

Det roliga är att när Agnes valde denna låten i Så mycket bättre så tog hon bort just de sista raderna om att han dricker för mycket etc, för hon tyckte att det inte var ok... Men resten är tydligen det :0)... Eller inte...:0I
/Sarisen

Matilda sa...

Cat >> Haha ja det har man rätt att tycka

Linda >> Vad är det som är så attraktivt med sneda leenden kan man fråga sig... ;)

Sarisen >> Det visste jag inte. Det var intressant, en liten eloge kan i alla fall få. Jag har aldrig sett programmet så jag ska egentligen inte uttala mig, men jag tycker ju att som artist så ska man fundera över vad hela låten har för inneboende budskap och om man vill vara med och reproducera stereotyper.