måndag 27 januari 2014

Tentarättningsvånda

Jag har precis rättat färdigt hemtentor för första gången. Det var lite läskigt. Dels för att jag ämnet var ganska nytt för mig och jag hade inte koll på all litteratur. Och dels för att jag var tvungen att bedöma någon annans prestationer. Personligen är jag inte helt förtjust i betyg, jag är osäker nyttan med att gradera någons kunskaper. När det gäller skriftliga examinationer blir detta ännu knepigare för den som behärskar pennan/tangenbordet kan också ha en viss makt att förföra läsaren och ge en illusion av att kunskaperna finns där även om det egentligen inte präntats ner på pappret.

Jag funderade mycket på gränsen mellan godkänt och väl godkänt. Vad är det som gör att studenten presterat det där lilla extra som lägger ett V framför ett G? Hur mycket av min förförståelse väger in när jag läser texten och hur mycket av mina personliga uppfattningar om studenten påverkar mitt intryck i läsningen? Tycker jag mig se att X presterar på VG för att jag fått ett gott intryck av hen? Vore anonymiserade tentor bättre för mig som lärare? Hur mycket får språket väga in i bedömningen? Hur vet jag om personen ifråga verkligen förstått det den skriver, eller bara omformulerat kurslitteraturen på ett övertygande vis?

Och när det gäller kommentarer fanns det mer att vara osäker på - hur ger man konstruktiv feedback? Hur håller man balansen mellan positiv uppmuntran och befogad kritik? Ska jag bara ge kommentarer på själva uppsatsskrivandet eller ner på detaljnivå om teorier jag känner mig osäker på?

Oändligt antal frågor. Jag avundas inte de som har 100-tals tentor och uppsatser att rätta varje år!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade uppgift att lämna betygsomdömen om gymnasieelever som jag hade varit vikarie för ett tag. Inte tillräckligt länge för att ha haft hand om dem en hel kurs vilket blev knäppt när jag i slutändan fick fattat att jag skulle ha gjort en annan prioritering av undervisning än jag gjort. Det var förfärligt. Dels för att jag inte tyckte att någon av dem egentligen ens var godkänd, inte ens de som varit aktiva under lektionerna (och därför således inte hade lärt något av mig som vikarie), och också för att några av dem varit väldigt otrevliga emot mig, så det kändes som att jag gav lågt betyg därför...
Tur var att jag var en av fyra lärare som skulle ge omdöme som de andra skulle betygsätta efter själva eftersom jag inte egentligen var behörig att sätta betyg, bara behörig i just den kursen jag hade.
/Sarisen

Hanna sa...

Det är alltid intressant att rätta tentor. Sitter själv med en bunt nu och väger G mot VG. Det känns ju när något inte är VG, men det gäller att kunna motivera det också. För att inte säga U! Jag ger nästan inga kommentarer. Som student skulle jag bli besviken. Men det är ju väldigt svårt också, vilken nivå man ska lägga dem på, vad man ska skriva. Är mycket fåordig och föredrar det så.

Matilda sa...

Sarisen >> Måste ha känts extremt jobbigt! Förhoppningsvis var det en lärorik erfarenhet som du kunde bygga vidare på för att undvika?

Hanna >> Jag kan tycka att fåordighet är en styrka om det är riktigt träffande ord. Att skriva en halv sida utan egentligen säga mycket är inte särskilt konstruktivt. Hoppas det fick bra med rättningen.
Jag bävar faktiskt lite inför den dag de får tillbaka tentorna, vill liksom inte att någon ska bli ledsna eller arga. Kanske måste jag lära mig att distansera mig mer från den här betygbedömningsprocessen.