söndag 2 februari 2014

De osynliga sattygen

"Överallt kan man höra fnisset från de giftiga och skadliga ämnena som bedriver sitt sattyg likt medeltidens djävlar. Människan är nästan hopplöst utlämnad åt dem. Att andas, äta, bo, klä sig - allting genomsyras av dem. Att reda bort hjälper lika litet som att äta müsli. Också på resmålet väntar de, och de finns i kornen och grynen. Liksom igelkotten i kapplöpningen med haren är de alltid redan där. Deras osynlighet är inget bevis för att de inte finns, utan ger - eftersom deras verklighet ju ändå utspelar sig i det osynligas sfär - deras förmodade sattyg nästan obegränsat med utrymme." Ulrich Beck - Risksamhället, sid. 101-102.
Denna vecka har jag funderat en del över osynlighet. De osynliga riskerna som sociologen Ulrich Beck talar om finns verkligen överallt; i vatten, regn, luft, maten, gräst, på djuret för att inte tala i oss själva. Förutom att vara osynliga  kan de även vara luktfria och smaklösa. Beck menar att dessa risker och hot endast existerar i vår kunskap om dem, åtminstone tills konsekvenserna börjar bli synliga. Att bli medveten om riskerna är ett viktigt steg för att förstå dess allvar trots att de arbetar i det fördolda.

Ibland kan jag avundas dem som är lyckligt ovetande. Ovetande om gifter, föroreningar, besprutning, dåliga arbetsvillkor, utsläpp, klimatförändringar, smältande isberg, djurplågeri… Jag undrar hur länge till det går att vara ovetande utan att medvetet blunda?

2 kommentarer:

Linda i Berlin sa...

Vad intressant. jag pratade med min mamma om det för någon dag sedan. Om de som inte fattar och vet om alla farligheter. Och hur det kommer sig att en del bara inte förstår och blir förvånade när man kommer med ett argument för att inte göra så eller så. Spännande. Men jag hoppas att alla får upp ögonen mer för det som händer.

Matilda sa...

Linda >> Man måste kanske ha ett litet intresse för att ta till sig visa saker, så då gäller det att hitta ett sätt att få folk att bli inspirerade, tror jag