torsdag 6 mars 2014

En resa för livet

När det här publiceras är jag på väg tillbaka hem efter nästan tre veckor på resande. Var har jag då hållit hus?
Jo, jag had bland annat spanat in den här vilda hoppande krabaten. Och hört föredrag om varför det kommer sig att man inte äter dess kött i den utsträckning man hade kunnat.
Jag har suttit och arbetat på bibliotek med den här utsikten. 
Och så har jag varit och sett opera här.
Ja men visst, hur kan det vara något annat än Australien? Ni som följt bloggen en längre tid minns kanske att jag för fyra år sedan var på väg till Nya Zeeland för att resa runt i två månader och skulle inom Sydney på vägen. Resan blev inställd lite mer än en månad innan avresa, trots ett års planerande. Sedan dess har jag haft svårt att lita på folk, men det är en annan historia. Men de här fyra åren har lärt mig mycket. Om jag vill något riktigt mycket, så är det faktiskt bara jag själv som kan iscensätta det. Ja, jag får göra det på egen hand, men den enda som står i min väg då är jag själv.

När den här konferensen med lämpligt tema dök upp så kändes det för bra för att ignorera. Mina handledare uppmuntrade mig att skicka in ett abstract ("ansökan" om att få presentera min forskning) och några månader senare kom ett positivt besked. Givetvis rimmar sådana här långa resor illa med mina tankar kring klimatet. Det är en svår balansgång det där med att resa samtidigt som man tänker på miljön (Maria har bloggat mod detta här). För att göra det mesta av resan tog jag därför kontakt med ett universitet som sysslar med spännande forskning och frågade om jag fick komma på besök. Jag hade gärna stannat längre om det inte hade varit en ekonomisk fråga. Nu hade jag i och för sig lyxen att få stora delar av resan betalad av jobbet, men det var ändå en del som jag själv bekostade.

Resan gav mig många nya kontakter och jag lärde mig om Australiens historia och nutid som jag aldrig haft en aning om (och som jag säkert får tillfälle att återkomma till). Dessutom fyllde jag på mitt tömda förråd av solenergi och kan förhoppningsvis orka med några månaders dystert Sverige-väder till.

Givetvis har jag blivit väldigt sugen på att återvända till Australien en dag, men det är inte absolut inte ett nödvändigt behov. Med mig har jag fått minnen och erfarenheter som jag kommer bära med mig resten av livet. Det gör gott. Nya Zeeland däremot är inte bortglömt. Jag har börjat spara, några hundralappar i månaden, för att kunna göra det där äventyret jag suktat efter sedan jag gick på mellanstadiet. Målsättningen att kunna åka när jag disputerar. När, inte om.

4 kommentarer:

Linda i Berlin sa...

Den lilla hoppande krabaten såg ut som en liten kanin och jag tänkte att jaha, vaddå inte äter den? Men sen, Australien. Vilken grej! Fy sjutton vad himla roligt för dig att äntligen komma dit :)

Och vad roligt att du kunde komma på besök till ett universitet och att du fick se operan. Coolt!

Jag har aldrig drömt om Australien eftersom att jag har ormfobi. Det finns sju livsfarliga ormar i världen och sju av dem bor i Australien. Skulle inte sätta min fot där. Någonsin. Brr...

cat sa...

Åh så spännande att få åka till Australien! Har själv alltid velat åkat dit, men känner att flygresan är så himla lång och dyrt är det också.
Kanske en vacker dag att jag tar steget.

Matilda sa...

Linda >> Den lilla hoppande kaninen var egentligen en ganska stor hoppande känguru. Foton kan spela ett spratt :)
Jag såg inga ormar. Däremot så pekade en guide i skogen ut flera hål tillhörande en väldigt giftig spindelart. Blir man biten av den så skulle det ta runt fem minuter innan man är död. DET kändes lite obehagligt att veta…

Cat >> Ja fy för restiden! Hade det bara legat närmre… Åker man så ska man verkligen vara borta i flera veckor.
Vi satt faktiskt och diskuterade priset på lunchen idag och kom fram till att det inte är så dyrt (beroende på var i Sverige man bor och vilket flygbolag man väljer förstås), det motsvarar egentligen 2 flygresor till södra Europa.
Hoppas att du får möjlighet att åka dit en dag. Annars får du hålla till godo med bilderna jag kommer att lägga upp så småningom ;)

Hanna sa...

Härligt att du haft det så bra! Och skönt att du inser att du kan göra vad du vill också. Helt rätt. Chop, chop iväg till NZ :)