Food, Inc
Idag blev det dags att sjukanmäla mig och ha karensdag. Troligen första karensdagen i mitt liv. Tidigare har jag nog bara varit timanställd och förlorat all lön på att inte arbeta. Redan efter två timmar var jag uttråkad av att ta det lugnt och kväva hostattacker. Men, tänkte jag, när man är sjuk får man lov att titta på film på dagtid.
Sagt och gjort. Lotten föll på Food, Inc, kanske inte den mest lättsammaste filmen. Jag är säkert sist med att ta mig tid att se den här dokumentären om USA:s matindustri, den kom trots allt 2009. Industri känns som ett nyckelord för den här filmen som tar sig en titt på hur mat produceras. Bakom maskineriet står ett fåtal stora företag som styr marknaden. Det är egentligen sjukt hur det finns ett vetenskapligt utvecklat effektiviserande av exempelvis kycklingfilé.
Inget nytt, bara sådant man vill förtränga bort och hoppas att det inte sker i Sverige.
Det är en välregisserad dokumentär vilket får mig att fundera kring den här genren inom amerikanska dokumentärer. De är uppbyggda och filmade på ett sätt att man verkligen rycks med och instinktivt sväljer allt de säger. Inte att jag misstror filmens budskap, men även upphovspersonerna har en agenda. Walmart som annars brukar framställas som skurkaktiga framstår här nästan som förebilder för miljöarbete när de säljer ekologisk yoghurt för att kunderna vill ha det. De intervjuade - bland annat de kända författarna Eric Schlosser och Michael Polland - är vältaliga och vet precis vad de ska säga. Inga halva meningar som byts av en ny halv mening, så som i vardagligt tal. Musiken finns där hela tiden i bakgrunden, vald utifrån ett syfte. Där här är inget spontant grävande reportage utan en planerad film.
Därmed inte sagt att den inte är sevärd. Du riskerar dock att inte vilja köpa mat ifall du är i Nordamerika. Alternativt fundera över vad som säljs på de svenska hyllorna.
Själv tänker jag återgå till något mer lättsammare för dagen; hinkande av te och för en stund låtsas att matindustrin är ett stort april-skämt.
Sagt och gjort. Lotten föll på Food, Inc, kanske inte den mest lättsammaste filmen. Jag är säkert sist med att ta mig tid att se den här dokumentären om USA:s matindustri, den kom trots allt 2009. Industri känns som ett nyckelord för den här filmen som tar sig en titt på hur mat produceras. Bakom maskineriet står ett fåtal stora företag som styr marknaden. Det är egentligen sjukt hur det finns ett vetenskapligt utvecklat effektiviserande av exempelvis kycklingfilé.
"This is not farming, this is just mass production like an assembly line in a factory." Intervjuad kycklingfarmare i filmed.Filmen innehåller egentligen inget nytt - den försöker förstå ursprunget till vår billiga mat. Den berör hur många matvaror som innehåller någon form av majs. Hur billigt foder kan producera billigt kött och därmed öka köttkonsumtionen. Hur e-coli sprids. Hur diabetes ökar, även hos unga och i synnerhet bland minoritetsgrupper som har det sämre ekonomiskt ställt. Hur arbetsvillkoren ser ut. Hur storföretag som Monsanto utvecklar särskilda genmodifierade sojabönor, förbjuder sparande av utsäde och ruinerar småbönder som står i deras väg. Hur företagen är innästlade i politiken.
Inget nytt, bara sådant man vill förtränga bort och hoppas att det inte sker i Sverige.
Det är en välregisserad dokumentär vilket får mig att fundera kring den här genren inom amerikanska dokumentärer. De är uppbyggda och filmade på ett sätt att man verkligen rycks med och instinktivt sväljer allt de säger. Inte att jag misstror filmens budskap, men även upphovspersonerna har en agenda. Walmart som annars brukar framställas som skurkaktiga framstår här nästan som förebilder för miljöarbete när de säljer ekologisk yoghurt för att kunderna vill ha det. De intervjuade - bland annat de kända författarna Eric Schlosser och Michael Polland - är vältaliga och vet precis vad de ska säga. Inga halva meningar som byts av en ny halv mening, så som i vardagligt tal. Musiken finns där hela tiden i bakgrunden, vald utifrån ett syfte. Där här är inget spontant grävande reportage utan en planerad film.
Därmed inte sagt att den inte är sevärd. Du riskerar dock att inte vilja köpa mat ifall du är i Nordamerika. Alternativt fundera över vad som säljs på de svenska hyllorna.
Själv tänker jag återgå till något mer lättsammare för dagen; hinkande av te och för en stund låtsas att matindustrin är ett stort april-skämt.
Kommentarer