Sydney del 1

Jag tyckte om Sydney. Det är en stad omgärdad av vatten och olika slags stadsdelar och bebyggelse. Det är nytt och historiskt. Det var som London, Toronto och Stockholm på en och samma gång.
Stadens klassiska landmärken är förstås operahuset och Harbour Bridge.
Luna Park - en retronöjespark.
State Library of New South Wales. Ett tjusigt bibliotek som fick bli min arbetsplats en dag.
Ett av de äldre husen som finns i the Rocks, en av de äldsta stadsdelarna.
Cadmans Cottage från 1816, en av få kvarvarande byggnader från kolonialismens första dagar.
St Mary's cathedral. Trots att katedralen påbörjades under 1800-talet så kom de två tornspirorna inte på plats förrän 2000. Kyrkor är spännande på det viset att de har byggt i etapper, byggts ut, rivits, ändrats, pengar har tagit slut, nya arkitekter har tagit vid... Gamla stilar har ersatts med nyare. De är dynamiska byggnader i ständig förändring.
Som före detta koloni till Storbritannien så finns det tydliga spår av kolonialmakten. Drottning Victoria dyker upp lite här och var. Här har hon förärats med ett eget shoppingcenter - Queen Victoria Building.
En av de imponerande klockorna inne i QVB.
På Museum of Sydney fanns det två fantastiska utställningar. Suburban Noir är en imponerande utställning som tar avstamp i polisfoton över Sydney från 1950-60-talen. Foton på vägar, människor, föremål, bilar etc berättar om brott men också om förändrade landskap och Sydneys sociala och ekonomiska historia. Kopparna ovanför är från Eat your History: A Shared Table. Vem vill inte ha en pipmugg eller en mustasch-kopp hemma?
Konstverk på Museum of Contemporary Art. Se hur skuggorna skapar en bild av två personer som håller varandra i händerna.
En papegoj-fågel på uteplatsen på hotellet jag bodde på. Betydligt mer färggranna än våra fåglar. Jag bodde på ett väldigt billigt men ganska hyfsat hotell i Kirribilli vilket är ett fint område inom sju minuters färjeresa till Circular Quay och centrum.
Träd med droppformade blommor.
Kulinariskt semestrande är nästan obligatoriskt, man ska smaka på de traditionella nationalrätterna. Känguruköttet skippade jag men en Lamington cake slank ner. Först trodde jag att det var som svensk kärleksmums, en chokladkaka med glasyr och kokos. Men det visade sig att det är sockerkaka som kan ha sylt och kräm i. Mäktig bakelse. Den här intogs på Flour and Stone.



Kommentarer

Hanna sa…
Det känns som att du hann med en hel del där. Ser härligt ut!
cat sa…
Åh vilket fantastiskt ställe det verkar vara :-)
Det ser inte så storstadsaktigt ut, var det så eller är det bara bilderna?

Det trädet med droppformade blommor ser ut som en sån trumpetblomma eller vad de hete