onsdag 28 maj 2014

Sångtextanalys del VI: Till dom ensamma

"Vad hittar Mauro Scocco på nuförtiden?" Tänker jag nog aldrig. Men när jag insåg att låten Till dom ensamma visst är hans så fick namnet en röst. Egentligen känns det som ganska raka puckar med den här sången. Men jag vill ändå lyfta fram den för att den faktiskt erkänner  att det finns de som känner sig ensamma i samhället och att kärleksförhållanden inte är alla förunnade. Sveriges vanligaste hushåll (över en tredjedel, källa SCB) består av ensamboende (vilket förvisso kan betyda att de är särbos). Det är ganska mycket. Men jag är ändå något osäker på vem "dom ensamma" är i Mauros låt. Är det singlar? Eller är det människor som i allmänheten hamnat på samhällets utkant, de som har svårt att komma in i ett socialt sammanhang och kanske lever på existensminimum?

Första versen inleds med att konstaterar att "det är en hård värld där utanför" med massor av ensamma människor och ingen hör eller ser dig. Först funderade jag på om det kunde handla om hemlösa, tiggare, missbrukare och andra som är väldigt utsatta idag. Men dessa människor ser vi ju, det är bara att vi inte vill se och vänder besvärat bort blicken. Följande rader förstärker misstanken om att det har något med den där förbenade "kärleken" att göra:

"Och det verkar som kärleken
Är till för några få
När du bäst behöver nån
Är det ingen som orkar höra på
"

Fast är det inte en litotes (en underdrift) att säga att kärleken bara är för några få? SCB visar att det är rätt många som lever tillsammans med en partner. Fast siffrorna säger ingenting om hur kärleken blomstrar förstås. Låt oss titta på refrängen:

"Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till nån som frågar hur det är
Den här sången är till dom"


Det här handlar om personer som har ett hem. Ok, fine. Andra versen fortsätter i deppig takt med att radda upp att ingen frågar dig något, saknar dig när du är borta eller frågar hur du mår. Vilket tonar ner att det skulle handla om någon som enbart är singel. Det här måste handla om någon som inte heller har vänner eller trevliga arbetskamrater. Alltså någon som är mobbad och utfryst. Och så plötsligt brister det ut i en samhällsanalys om att vi jobbar för mycket:

"Och jag ser människor omkring mig
Ser dom jobba dygnet runt
För att slippa känna efter
hur dom egentligen mår"


Sista versen begriper jag inte alls. Eller jo, men jag förstår inte hur den hänger samman med resten av låten. Här känns det som sångens huvudperson minns en förlorad relation, en före detta sambo.

"Mitt hjärta gick med tunga steg
Nerför gatan till vårt hus
Och jag minns när vi flyttade in där
Det var 1987 och hur som helst så
Jag stod där en bra stund
Medan molnen drog förbi
Och från ett öppet fönster
Hördes en melodi"


Jag är fortfarande inte helt klar på vilka ensamma personer sången riktar sig. Om den är lite "all inclusive" och kan tilltala alla som känner sig lite ensamma då och då? Blir ni kloka på sången?

Om, den handlar om singlar, så tycker jag det är synd att Scocco gör det till en sådan sorgsen sång. Jag tycker det är jättelikt att den sjungit in den här sången men den ingjuter inte mycket hopp och tröst. Jo, vi stackare som lever ensamma (för vi är just stackare enligt rådande norms logik) har ju fått en sång om medömkan tillägnade oss. Whoohoo! Men, varför kan den inte vara lite hoppfull och berätta alla bra saker med att leva själv? Den enda som jag hört sjunga om detta är Linda Bengtzing i Jag ljuger så bra, där hon konstaterar att man får en bred säng för sig själv och ha tidningen i fred. Men titeln antyder förvisso att det tycker hon inte alls är bra och bara ljuger för sig själv och andra.

För ja, det finns bra saker med att vara ensamboende. Jag kan laga maten jag vill äta. Jag behöver inte kompromissa om inredning. Det finns ingen annan med besvärliga arbetstider jag måste anpassa mig till. Ingen som klagar att jag stjäl täcket eller har kalla fötter. Jag behöver inte tvätta lika ofta. Jag kan ha gäster över när som helst. Visst, det finns nackdelar, men det finns också många fördelar. Så det så.

Jag vill avsluta med att rekommendera ett tänkvärt inlägg av Hanna om just normer kring ensamhet och tvåsamhet.

2 kommentarer:

Den enastående mamman sa...

Jag gillar bättre ordet enastående, än ensamboende!
Och det är dessutom enastående att en lyckas leva på en inkomst när samhället är byggt för att en (två) ska dela på allt. En hyra, ett bredbandsabonnemang, en hemförsäkring etc. Och en lön.
Ack ja, just jag ska kanske inte klaga just nu. Men jag vet att väldigt många enastående föräldrar med hemmaboende barn har det svårare. Och många pensionärer.

Matilda sa...

Mamma >> Enastående är ju ett väldigt bra ord!