söndag 22 juni 2014

These shoes are made for walking...

Eva Maria radade härom dagen upp hela familjens skor. Det blev 76 par på fyra personer, en riktig ögonöppnare. Jag blev inspirerad  att undersöka hur många skor jag själv har. Jag har förvisso bloggat om skor för några år sedan, men jag var nyfiken och se vad som hänt. Det visade sig att det var sjutton par. För ett enda par fötter. Om jag skulle använda varje par lika mycket på ett år skulle detta innebära tre veckor vardera. Så ser det ju naturligtvis inte ut. Trots att det känns som att vi har sjutton olika årstider som kräver olika slags kläder. Eller kan det vara handeln som får oss att tro att vi behöver olika uppsättningar för olika funktioner och vänder?

Varje par har  en berättelse bakom sig och berättar små snuttar ur mitt liv.
Rad 1 (översta): De blommiga gummistövlarna som köptes för halva priset. Joseph Seibel-stövlar med hjärtan inköpta i London. Försäljaren i Nottingham visste inte om de grå tålde snö, men de skulle visa sig vara effektiva snökängor. De bruna kängorna har lagats för mer pengar än de inhandlades för. Stålhätteskorna minns åren på Posten, där vi behövde skydda tårna från eventuella nedfallande 30-kilos-lådor, men som idag sällan kommer till användning.
Rad 2: Oanvända pjäxor på grund av utebliven vinter. Något för trånga svarta jobbskor som köptes för att kunna få ett jobb och få lov att jobba i England. De slitna men sköna gråa Ara-skorna och årets uppgraderade blå modell (varför överge ett succékoncept?). Aerobicsskorna som endast gått på ett aerobicspass eftersom jag saknar koordinationsförmåga och istället blivit allmänna gymskor. De ser fortfarande nya ut efter fem år, vilket kanske avslöjar hur mycket jag går och tränar.
Rad 3: Två par finskor med klack som jag vill använda oftare men få har tid att gå ut och dansa med mig. Två par sommarsandaler varav ett par bara vållar skoskav och borde säljas. Samt de slitna walking-skorna som köptes till resan till Nya Zeeland som aldrig blev av.
Främre raden: Skinnskorna med fint mönster köptes när jag var på semester i Toscana som 15-åring men sällan använt. Och slutligen inneskorna som används nästan var dag. 

Vilken historia berättar dina skor?

Man skulle kunna tro av bilden att jag gillar att shoppa skor, men jag hatar att gå i skoaffärer och när jag väl hittar ett par jag gillar så går jag i dem tills de faller sönder. Kanske därför jag har svårt att legitimera att göra mig av med de som jag inte använder, sulan är ju fortfarande hel! 

Att rada upp sina ägodelar perspektiverar ens föremålssamling och ens konsumtion. Efter jag gjorde det med kokböckerna har den samlingen är numera något decimerad. Kanske dags att rada upp alla sina dricksglas, tröjor, spik och CD-skivor...

Inga kommentarer: