Att simma mot strömmen

Det började med att jag hörde att det är vanligt att man overestimates sin simkunnighet och i verkligheten inte kan simma så långt som man tror att man kan. Och eftersom jag nog akdrig tog något annat simmärke än silvergrodan tänkte jag att jag nog behövde träna upp min simfärdighet och begav mig därför till simhallen.

Nja, riktigt så var det ändå inte. Det  var snarare att jag köpte en ganska dyr men tjusig 50-talsinspirerad baddräkt och tänkte att jag nog borde använda den. Så då bar det av till simhallen två gånger på en vecka. Ganska imponerande om man bortser från att jag bara simmade cirka 25 minuter bröstsim per gång. Men 25 minuter är bättre än ingenting och bröstsim är den enda tekniken jag behärskar.

I simhallen finns det en pedagogisk skylt som förklarar hur man simmar i bassängen. Alltså antingen i avgränsade längder eller motsols i den större avdelningen. Två andra skyltar har vett och etikett-regler som bland annat förbjuder dykning från kanten. Trots detta så hittade folk på sina egna varianter i denna senare del. Vissa simmar på kortsidan fram och tillbaka, andra halva längder och tillbaka, eller rent utav har egen vattengympa på ett väl valt ställe i poolen. För att inte tala om dykning från kanten.

Ja, jag är en paragrafryttare. Men det finns ju en anledning till att man sätter upp sådana här skyltar i en bassäng för motionssimning (alltså inte för allmänt plask och lek). Det handlar trots allt om samarbete och inte om regelfascism. Eller är jag helt ute cyklar?

Kommentarer

Hanna sa…
Min erfarenhet är att man i Sverige följer reglerna ganska väl, har nog faktiskt inte varit med om så mycket av det du beskriver. Jag uppskattar själv att de tydligt skyltas. Även om jag föredrar egen bana om utrymme finnes, vilket inte alla är med på. Jag vet att i Österrike till exempel har de inte några regler alls och där gör alla just lite hur de känner för. Orimligt.
Matilda sa…
Hanna >> Slutsats - jag bör hitta en annan simhall. Noterar att jag nog inte ska simma i Österrike.