Ett blåbär på blåbär

Blåbär. Hoppas jag...

Förra året plockade jag mina första lingon och i veckan plockade jag blåbär för första gången. Ni märker att jag inte har haft ett särskilt nära förhållande med naturen tidigare. Inte för att det här var en riktig skog på något sett, men det låg mer än 50 meter från närmsta väg, vilket jag hört är bra för att slippa rester från trafiken. Jisses vad slitet det är! Jag var nog ute i 1,5 timme för att få ihop en knapp liter. Utan tekniska hjälpmedel. All plockning skedde för hand. Men kroppen kände av det dagen efter och myggbetten kliade fint. Jag har nu än mer respekt för alla som plockar bär för sitt leverne. Först hittade jag bara små enstaka bär, sen hittade jag större. Och på väg tillbaka hittade jag betydligt mer blåbärsrikt ris. Såklart. Får se om det blir en tur till denna helg för att ladda upp i frysen.  

Skördat!

Ja det var ju det där med förvaringen. Jag läste att plockade blåbär endast håller någon dag i kylskåpet. Vilket får mig att tänka på bären i mataffären. Inte plockas de och fraktas till butiken samma dag inte. Och många gånger kommer de där små askarna från långt bort. (Jag vill minnas att dessa askar är betydligt större i Nordamerikanska och brittiska affärer än här hemma.) Jag antar att förpackningen är specialdesignad och gör susen för hållbarheten. Men ändå, visst är det lite mystiskt med de där färska köpe-bären?