Omslagets tjusningskraft

Jag har nyligen läst Social Practices: A Wittgensteinian Approach to Human Activity and the Social av Theodore R. Schatzki. I jobbet alltså. Det är ingen lockande titel, men det är en nyckeltext för de som är intresserade av praktikteori. Den var ganska tung att ta sig igenom och jag vet inte om jag fick så mycket ut av den, det går att läsa effektiva sammanfattningar annorstädes. För mig var det ingen spännande blandvändare.

Men omslaget! Det var det bästa med hela boken. Denna sida studerade jag nog mest noggrant för det fanns så många intressanta detaljer. Vilket då får mig att fundera vidare kring hur teoretiska texter ofta (men så klart inte alltid) använder sig av konst på omslaget. Det är inte alltid det framgår väldigt tydligt att det finns en koppling mellan konsten och bokens innehåll, men det förpackar det hårdsmälta i en fin presentförpackning.

Är det någon som har någon bra teori kring förhållandet mellan bokomslag och akademisk (teoretisk) text?