Halvvägs

Det är mycket i livet som man tar i etapper. Ålder till exempel. Man går från lågstadie till mellanstadie och så vidare. Man fyller 18, 20, 25, 30, 40 och uppåt. Volvo, villa, vovve. Förlovning, bröllop, barn, barnbarn.. Det är alltid någon ny "level" att ta i livsspelet.

Så även i doktorerandet. Innan disputation ska det hinnas med årliga uppföljningar av individuella studieplanen (ISP), mittseminarium och slutseminarium. I veckan tog jag nivå "mittseminarium" och har därmed nått halvvägs i min forskarutbildning. Det känns lite märkligt. Som en professor sa "det känns som att du började nyss."

På ett mittseminarium presenterar man all text man hittills producerat. En extern läsare (alltså någon utanför egna institutionen som inte läst texterna innan), gärna en sakkunnig, bjuds in och ger en slags opponering. Fast som doktorand ska jag inte försvara mig, utan mer ta emot synpunkter och konstruktiv kritik. Under två intensiva timmar fick jag en hel del matnyttiga tips på hur avhandlingen kan utvecklas och förbättras. Det finns alltså ett stort arbete kvar och den mesta texten kommer att knådas om och förändras, det hör till processen. Men tydligen ligger jag bra till tidsmässigt och har skrivit något som är en bra stomme för den slutliga boken. Det kändes som en bekräftelse och jag fick tillbaka lite arbetsglöd. Som sig bör, firades detta efteråt med vänner och kollegor. Jag tror det är därför man ska ha etapper att beta av, så att man också får fira framstegen och begrunda strategin för nästa etapp.

Det börjar sjunka in nu att det här ska bli en bok. En avhandling. Ett bidrag till forskningen och samhället. Men halva arbetet ligger framför mig. Kanske den viktigaste halvan?

Närmar du dig slutet av någon etapp i ditt liv? Eller har du precis börjat på en ny?

Kommentarer

Ewa sa…
Grattis! Va kul att du fick så positiv feedback! Kör så det ryker nu!
Matilda sa…
Ewa >> Haha, ja jag försöker bromsa lite grann, så att jag ska orka hela vägen :)
Men hurra för dig! Vad roligt med sån bra feedback också.

Ja, jag är ju i början av en etapp i mitt liv kan man säga. Barnet i magen växer och det känns som att tiden går alldeles för fort.
Matilda sa…
Linda >> Ja gu ja vad du har nya spännande saker framför dig! :)