Länge leve katalogen?
Ett varuhus deklarerade på en reklamskylt: Länge leve katalogen! Det fick mig att tänka på de där enorma högarna av kataloger som ligger vid ingångarna i flera butiker. Och de som skickas ut med posten. Ofta i storlek som en pocketbok, men jag har sett telefonkatalogsvarianter utomlands. Minst en gång om året byts de ut. Nya varor har inkommit i sortimentet och andra varor ska prisjusteras. Det är kataloger för möbler, kläder, teknikprylar... listan kan säkert göras oändlig.
En gång i tiden var postorderkataloger ett sätt för landsbygden att shoppa på distans. Idag har de flesta tillgång till internet men katalogerna lever ändå kvar. Visst är de praktiska att bläddra i när man står där i butiken, men jag vill inte ta med mig den hem. De stora tornen vittnar dock om att det finns de som tar med sig dem, varför skulle annars kedjorna spendera pengar på att trycka upp något som bara ska ta upp golvutrymme? Eller handlar det om "more is more"? Och miljöaspekten därtill. Hade referenskataloger med tjockare papper på en särskild plats i butiken sparat några träd?
Hur är ert förhållande till kataloger? Finner ni dem användbara? Papper vs internet?
Kommentarer
Ewa >> Nackdelen med den katalogen är väl att man vill köpa precis allt?
Cat >> Absolut, det nostalgiska är fint. Tur det finns museum, bibliotek och arkiv.
Eva Maria >> Skärmar låter absolut intressant. En jämförelse mellan förbrukningen av skärmarnas energi och tryckandet av kataloger hade varit kul att se.
Kan man tänka sig att katalogerna också främjar konsumtion? Alltså väcker ett "vill ha", ett begär som gör att vi suktar efter nästa katalog och nya trender?