lördag 3 januari 2015

Hobbitar och triologi-överdos

J.R.R. Tolkiens fyra böcker om "den där ringen".
I början av 2000-talet blev det en årlig tradition att jag och pappa gick och såg Sagan om ringen-filmerna. En tradition som varade i tre år då de tre tre-timmars filmerna var baserad på tre långa böcker. Sedan släppte man varje år DVD-filmerna så att man kunde samla på sig filmerna, antingen i bio-version eller i extended edition. Jag erkänner, jag har boxen med extended-filmerna. Jag har sett dem en gång, alla filmer samma dag. Det kommer nog dröja innan jag gör det igen.

Triologiformatet med väntetid och förväntningar gick väl hem. Så väl att Peter Jackson och kompani bestämde sig för att även filma boken Hobbiten eller bort och hem igen (också känd som Bilbo eller Hompen beroende på vilken översättning man läst) alltså boken som utspelar sig före Frodo och hans vänner beger sig på en resa för att kasta en ring i en eld.

Alla som läst Hobbiten, vet att det är en ganska smal bok. Den är betydligt smalare än någon av alsterna i ringen-triologin när de är tryckta i läsbar textstorlek. Tempot är med fördel högre i denna bok. Utifrån sidantalet skulle man då kunna tro att det skulle räcka med en film. Men nej, två tyckte man att man skulle pressa fram. Det finns ju inget bättre än att kunna tjäna pengar på samma film två gånger. Jo, nu ljög jag, det finns det ju! Man kan tjäna pengar på samma film tre gånger! Det insåg de som låg bakom filmen också, och gjorde raskt om de två filmerna till tre för att få biopubliken att komma tillbaka ytterligare ett år för att få veta hur det skulle gå för Bilbo och alla dvärgarna. Och det är inga korta filmer heller, de är dryga 2,5 timmar långa stycket.

Jag måste ju erkänna att de har ett vinnande koncept. De fick mig att gå till biografen i år igen och se sista Hobbit-filmen (dock såg jag aldrig tvåan på bio utan i ett flygplan). Det jag tyckte var synd var all animering, det var inte mycket imponerande naturvyer, det mesta (till och med alverna) såg så datorkonstruerade ut. Emellanåt var det som att titta på när någon spelar ett tv-spel med fantasykrigstema. Men, för att komma till en slutkläm. så visst, det kan behövas mer tid än två timmar att berätta en berättelse tillfredsställande. Men kanske hade en riktigt bra film ändå räckt. Less is trots allt more.

Inga kommentarer: