måndag 23 mars 2015

Opera, sång och lyssnande

Jag var och såg opera förra veckan. Det tillhör lite av ovanligheterna och det är inte precis min favoritgenre när det gäller scenproduktioner. Det här var en bra opera i alla fall. Några saker förundrar mig dock, kanske just för att jag är en ovan operaåhörare. Det är ju lite svårt att höra vad de sjunger (oavsett vilket språk det är), i synnerhet kvinnorna då de går väldigt högt i sina toner. Jag misstänker att det är för att mina öron inte är skolade. Förvisso nås jag av känslan i sången, men det är lite synd att inte alltid höra. Då måste jag nämligen läsa texten (librettot) på den här displayen för att hänga med någorlunda i handlingen, och den sitter inte lika bra till som textningen till en film. Så då missar man lite vad som händer på scen.

Vidare är jag förundrad hur det i opera är möjligt att ha tre-fyra personer på scen som alla sjunger olika textrader samtidigt! Det är lite knepigt att höra vad alla sjunger här. Jag försökte komma på någon annan musikstil som gör samma grej. Att ha två röster som sjunger lite olika, eller i kanon, förekommer ju i popmusiken. Men fler än så skulle nog bli lite väl rörigt. Fast även här misstänker jag att det handlar om att jag inte är inskolad i rätt sätt att lyssna.

Lyssnandets betydelse för operaupplevelsen verkar vara väsentlig. Men hur lyssnar man på opera på "rätt" sätt?

2 kommentarer:

cat sa...

Mitt enda besök till opera var en operett. Min behållning var dock inte så stor för jag led av svår höjdskräck på den höga och mycket smala balkong där jag hade min plats.
Då jag bor ovanför en operasångerska och ständigt tvingas lyssna på hennes röstövningar timtals i sträck, så hatar jag numera opera något så intensivt att jag aldrig mer vill lyssna på det.

Matilda sa...

Cat >> Låter jobbigt! Förstår att du får din dagliga (livstids?) dos av opera i hemmet...