Läsning av akademisk litteratur
En roman läses ju normalt från första till sista sidan i en slags kronologi. När det gäller facklitteratur är det lite annorlunda. Många akademiker säger sig börja med konklusionen och referenslistan innan man läser valda delar av resterande text. Det verkar vara "rätt sätt" att läsa inom akademin. Något som gör det svårt för mig som lärt mig läsa från sida ett och framåt och helst inte vill veta slutet innan jag tagit mig igenom handlingen. Att läsa viss akademisk text kan därmed bli lite av en besvikelse eftersom det är vanligt att presentera argument och slutsatser redan i början.
Man kan alltså undra, om nu så många akademiker läser slutet först, varför har man inte slutsatserna först (jo, jag vet, vissa har ett abstract på 1-2 sidor först) och därefter referenslistan och sedan själva empirin och analysen? Och kan man verkligen kalla det för slutsatser om de presenteras i första kapitlet eller i början av en artikel?
Man kan alltså undra, om nu så många akademiker läser slutet först, varför har man inte slutsatserna först (jo, jag vet, vissa har ett abstract på 1-2 sidor först) och därefter referenslistan och sedan själva empirin och analysen? Och kan man verkligen kalla det för slutsatser om de presenteras i första kapitlet eller i början av en artikel?
Kommentarer
Och var abstract finns bekymrar mig inte, bara det finns en vettig innehållsförteckning så jag hittar det utan att lägga en massa tid på att leta. =) (Och så föredrar jag dem på svenska, tacksåmycket, om man får önska.)
Granntanten >> Instämmer, en bra innehållsförteckning (och gärna ett bra index) underlättar verkligen kunskapsinhämtningen. Jag antar att detta också kan bero på vilket ämne det är också. Vissa lästekniker fungerar kanske bättre för vissa ämnen? Etnografiska texter är mycket beroende av texthantverket och det är kanske främst dessa jag tänkte på när jag skrev inlägget. Men det är förstås klart, det är inte säkert jag stött på samma svårigheter om jag läst andra universitetsämnen.