lördag 30 maj 2015

Sångtextanalys del XIII: Här på landet

Jag är normalt sett inget fan av dansbandsmusik, men jag har på känn att denna låt skulle kvala in på Anders och Måns hållpunkt "Kvart i två dansen" i radioprogrammet Så funkar det. Det är liksom inte musiken som är det intressanta här, utan texten. Bästa läsare, låt mig analysera Larz-Kristerz* Här på landet.

Innan vi börjar så måste det tilläggas att låten är en av många svenska varianter av den engelska Okie from Muskogee av Merie Haggard (för en analys av alla versioner hänvisar jag till En man med ett skägg). Men här skyndar vi oss till första versen:

"Vi följer inga trender här på landet
Vi gör som vi alltid gjort förut
Vi skäms inte för att hålla handen
och vi skickar inga mejl när vi gjort slut"

Det går förstås inte att utesluta att den här låten sjungs ironiskt, men det känns lite mer som en hyllning till landsbygden än en nidvisa. Det är snarare än känga till ett annat samhälle, läs: staden. För det är ju så att "landet" används oftast i dikotomi till "stan". Detta går tillbaka till modernismens uppdelning av "tradition" och "modernitet", dvs det förindustriella bondesamhället och det nya industrialiserade samhället**. Anledningen att jag här blir teoretisk är för att man måste hålla i åtanke att man på denna tid (sekelskiftet mellan 1800- och 1900-tal) hade en föreställning om att allmogen stammade från fornstora dagar. "Folket på landet" var de som satt inne på traditioner som i århundraden vandrat mellan generationer. Traditionerna användes ofta (politiskt) för att visa upp nationens historiska arv och visa upp vilken progression man genomgått.

När Larz-Kristerz sjunger om att de inte följer trender och att de gör som de alltid gjort förut så återkopplar de till denna idé: att landsbygden var traditionsbunden, relativt statisk eller förändras långsamt och att kreativiteten kom uppifrån från de högre samhällsstånden. Alltså en idé som idag forskare sedan länge övergivit och bör ses som en osann stereotyp.

"Vi röker inte prickiga små svampar
och linorna vi drar har flagga på
Vi tar gärna bilen ner till kiosken
för elva mil är lite långt att gå"

I vers två forsätter således dansbandet att måla upp en bild av hur man anser att det är i stan. Där knarkar man (flugsvamp?), har alltför nära till snabbköket, håller inte handen och gör slut utan att titta i ögonen.

"Jag trivs så mycket bättre här på landet
En plats där man får vara som man är
Jag har nog sett en del av stora världen
men ändå har jag valt att stanna här"

Refrängen är mer en kärleksförklaring till hembygden. Många hyser en sådan ömhet till sin hemort eller uppväxtort även när man flyttat därifrån, oavsett om man bott på landsbygden eller i en storstad. Intressant så slänger de in en rad om att man får vara som man är. Denna rad kan ses på olika sätt. Å ena sidan utifrån fördomen att landsbygdsbor är mer "inskränkta" än stadsbor, utifrån denna tolkning utdelas således en känga mot denna stereotyp och det lobbas för att landsbygden är öppen för alla slags människor. Å andra sidan så kan den också ses som befästa fördomen genom att mena att man får vara som man är så länge det inbegriper att man har flaggstång, hänger vid kiosken, klär sig i likadana dansbandsuniformer, håller hand, håller fast vid traditioner och - kanske framför allt - inte riktigt känner sig hemma i stan. Det följer ännu en vers där det konstateras att alla män (som de känner) äger en skoter, ingen plockar ögonbrynen, att folk är händiga och att man gör sitt eget brännvin. Jag får en känsla av att de sjunger om och till män i första hand. Och att den här landsbygden ligger mer norr än söderut.

Som sagt, det är något svårt att veta om det här är en smått ironisk låt eller en kärlekshyllning till landsbygden. För den som vill roas - eller förfasas - ytterligare kan kolla in kommentarsfältet till låtens YouTube-klipp. Missförstå mig icke, jag tycker absolut att det vi kallar landsbygden förtjänar att uppmärksammas, den upptar ju betydligt större areal än vad alla städer i Sverige gör tillsammans men får lite utrymme i nyheter och media. Men, här besjungs "landet" som väldigt homogent, snarare än så variationsrikt som det faktiskt är. Precis som att städerna Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå, lokaliserade i olika väderstreck, skiljer sig åt, så finns det flera olika sorters "landsbygd".

*Dansbanden gör verkligen sitt bästa för att höja användningsfrekvensen på X och Z. Vi har på tok för få svenska ord med dessa bokstäver i.

**För den som vill förkovra sig i modernismens uppfinnande av "traditioner" och hur  folklivsforskare (etnologer) jagade land och rike runt efter dessa försvinnande "traditioner" i nationsbyggandets tidevarv, hänvisas exempelvis till Pertti Anttonens Tradition through modernity och Karin Gustavssons Expeditioner i det förflutna.

Inga kommentarer: