Småprat

Hur småpratar man? Och vad pratar man om?

Jag tänker i främsta fall på artigt konverserande med grannar och främlingar. Till exempel i hissen. Hissen får förvisso mig att tänka på Hipp Hipp-klippet där SFI-läraren berömmer eleverna för att de var tysta i hissen. Jag bryr mig inte om ifall det är en "dödssynd", jag vill bara få slut på obehagliga tystnader och lära mig att naturligt samtala. Vissa klarar det helt galant, jag får tunghäfta.

Kommentarer

Ewa sa…
Jag får ångest av bara tanken. Vi får gå i kurs hos James. Han är BÄST på att snacka... *lite avis*
cat sa…
Min förmåga till småprat beror på vilka situationer och människor jag stöter på. Igår till exempel var jag hos en ny frisör och hon var jättelätt att småprata med. Förra gången jag klippte mig var jag också hos en för mig ny frisör och där kom småsnacket inte alls naturligt för mig.
Personkemi helt enkelt.
Matilda sa…
Ewa >> Jag bokar gärna in mig på kurs! :)
Det känns som att han har ett försprång som är uppvuxen i ett land där alla tycks kunna småprata med alla. Det är lite läskigt emellanåt när man är där.

Cat >> Du har alldeles rätt, personkemi är jätteviktigt. Men det är lite också som att småsnackandets konst sitter i ryggmärgen hos vissa frisörer. Undrar om de har specialkurser i detta på frisörlinjerna?
Anonym sa…
Just frisörer känns som det typ ingår i utbildningen. Har aldrig träffat en frisör som inte behärskar småpratandets konst. De får förstås mycket träning, kanske är det så man lär sig? 10.000 timmars-regeln kanske appliceras även på småprat?
Matilda sa…
Händelsevis >> Låter allt lite läskigt med 10000 småprat ;)
Eva Maria sa…
Jag har ganska lätt för att småprata. När jag får chansen så försöker jag småprata om något intressant, inte bara om vädret. Ibland kan det leda till att man upptäcker att man har någon beröringspunkt som man inte trodde från början. Det gillar jag! Jag är så nyfiken på andra människor och vad de tycker om olika saker. Jag är oftast inte rädd för att ställa frågor. I min bokhylla har jag en bok som heter Konsten att umgås med alla. Den riktar sig till de som har svårt att mingla och kallprata (köpte den till min man). Den är rolig och lite allvarlig på samma gång. Min man som är tystlåten sa en gång att det borde finnas frisörer som nischade sig som "den tysta frisören" så att man slapp prata :-) Jag tror det skulle bli populärt. Man kunde gå dit med en bok och veta att man kunde få läsa i den utan att bli avbruten. (Kanske kunde man läsa boken Konsten att umgås med alla!)
Matilda sa…
Eva Maria >> Låter som en bok jag borde lusläsa :)
"Den tysta frisören" låter som en finfin idé! Jag hade nog också velat gå.