Monsterregn och väderdramatik

Paraply som kapitulerat till vädergudarnas extremväder.
När alla superlativ är förbrukade är det dags att skapa nya substantiv. Således har stora delar av Sverige - förutom SMHI:s 20+ utfärdade vädervarningar - drabbats av "monsterregn". Det är tydligen något helt annat än britternas regnande katter och hundar, här är det Godzilla och King Kong som trillar ner från molnen. Jo det regnar. Jag kan intyga detta, då jag blev våt när jag var utomhus. Dock regnade det bara vatten. Förvisso mycket vatten, men inte mer än en vanlig ösregnsdag. Men vad vet jag, jag är ingen meterolog.

Väderleksrapporterna har fått ett dramatiskt inslag. Det som SMHI kallar för "omfattande regnområde" förvandlas till "monsterregn" i media. Det räcker att googla på väl valda tidningssidor för att hitta exempel som "kaosvädret", "extremväder", "snökaos", "skotska stormen", "köldsmocka", "värmerekord"... Därtill otalet rubriker om hur länge regnet eller värmen håller i sig. Vädret är en ständig profetia, ett ständigt narrativ som berättas både i retrospekt och som framtidsprognos. Det blir antingen regn, sol, moln, vind, snö, hagel eller en blandning. Vi känner liksom till alternativen men vi vet bara inte i vilken ordning och i vilken kombination. För att göra vädret något mer spännande skapas alltså dessa dramatiska metaforer och narrativ.

Trots dessa former av "extremväder" verkar vi dock fortsätta leva som om det ska bli en "normal" sommar en dag. Jag menar, när funderade jag eller du senast på att vi är medskapare till detta "monsterregn"? Både som väderlekskonsumenter och som förbrukare av jordens resurser (t.ex. av olja eller andra ting som producerar växthusgaser och annat som lär påverka jordens klimat) som tidigare hållit vädergudarna i någorlunda schack när de funnits inkapslade i jordens ekosystem. Jag kan ärligt säga att det inte sker ofta. Och vad blir nästa metafor när "monsterregnet" blir för svagt?

Kommentarer

cat sa…
Nästa epitet kanske ska bli; det människoskapade dödsregnet. Eller där kanske t o m kvällstabloiderna backar.
Jo då ibland tänker jag allt på hur vi människor har ihjäl vårt enda hem i universum, men för att orka leva vidare, så måste man slå bort de nedslående tankarna.
Jag brukar trösta mig med att jag inte kommer att bidra till framtida miljöförstöring eftersom jag inte förökat mig och så reser jag väldigt sällan på långa flygresor, jag köper ekologiskt och kravmärkt i så stor utsträckning jag kan och så äter jag inte rött kött.
Matilda sa…
Cat >> Hu! Det låter läskigt.
Jo du har rätt, man får ibland trösta sig med det man faktiskt gör. Heja oss!