onsdag 30 september 2015

Bacillskräck

Av ingen anledning alls började jag att fundera över de där killbacillerna och tjejbacillerna som tycks återkomma hos småbarn. När uppstod dessa påhittade bacillerna? Etnologen Bengt af Klintberg har berättat i radio om hur barnfenomen som dessa och Bellmanhistorier sprids mellan barn. Men jag är fortfarande nyfiken på hur de uppstod och ifall de någonsin kan tänkas försvinna?

4 kommentarer:

görel sa...

jag kan inte minnas att det fanns kill- och tjejbacilller när jag var liten. eller så har jag glömt. däremot nu i vuxen och mogen ålder använder t.o.m. jag uttrycket, mest på skoj.

ullrika sa...

Det tjötades mycket om såna baciller när jag var liten och jag är helt säker på att det är vuxna som lär barnen att det finns nåt så dumt :( på skoj, jo, men barn har sällan möjligheten att använda sånt här på ett skojigt och snällt vis!

Nu läste jag precis kommentaren ovanför och vill apsilut poängtera att jag INTE menar det jag skriver som en känga till dig görel! :) till andra vuxna kan du använda orden hur du vill, men pliis var försiktig när det är barn som hör!

Matilda sa...

Görel >> Ett nyare påfund alltså? Får jag fråga i vilket sammanhang du använder orden i? Till barn eller skämtsamt mellan andra vuxna?

Ullrika >> Jag är nog också inne på din linje, att även ifall det används skämtsamt så signalerar det vissa värderingar undermedvetet. Men enligt af Klintberg så verkar det vara barnen som för vidare det mellan varandra. Jag tänker att det är kanske lite samma grej med att mobiltelefoner, smink etc krypet allt längre ner i åldrarna. Att barnen för vidare vissa "traditioner" eller "normer" sinsemellan (även mod de förstås ursprungligen kan komma från äldre syskon och vuxna).

ullrika sa...

Ja jag tror att det i stort sett alltid är vi vuxna som omedvetet (eller medvetet) delar med oss av vårt beteende neråt i åldrarna. Ingen rocket science direkt... men viktigt att tänka på! :)