tisdag 26 januari 2016

Utseende på gymmet

Jag vill egentligen inte kritisera att folk lägger ner mycket tid och pengar på sitt utseende, det är upp till var och en. Men jag tycker det är synd att det är ett väldigt utseendefixerat samhälle vi lever i när personer inte känner sig bekväma med att se hur som de fötts till att se ut. Sedan finns det förstås en aspekt av identitetsskapande i att ändra sitt utseende. Olika subkulturer och modetrender påverkar exempelvis frisyrer, kläder, sminkning, sätt att tala och kroppsrörelser.

När jag ser sminkade personer på gymmet börjar jag fundera över detta identitetsskapande. Å ena sidan är detta en plats där människor svarvar sina kroppar för att nå ett visst hälso- och/eller kroppsideal, å andra sidan är det ett ställe där vi också svettas väldigt mycket och visar upp en mer intim sida av oss själva. Att låta svetten rinna är inte lika okej i alla offentliga miljöer. Gymmet är också väldigt trendkänsligt, det går att se väldigt snabbt när nya moden för träningskläder gör entré. Men när jag ser ett sminkat ansikte funderar jag över ifall det handlar om en osäkerhet att visa sig utan den offentliga ytan som visas utåt i t.ex. arbetsliv och sociala sammanhang, eller om det är ett behov av att vidhålla sin identitet överallt?

Om inget annat väcker det här rent praktiska funderingar hos en som inte är så bekant med sminkavdelnignen: Är man inte supernojig för att makeupen ska rinna av när man anstränger sig? Eller finns det gym-beständigt-smink?

6 kommentarer:

ullrika sa...

Jag börjar i fel ände och läser uppifrån och ner! Måste rusa från datorn men vill hinna säga hej och kram och TACK för att du lämnar så gulliga omtankar hos mig!!

Ang ditt inlägg då: jag brukar tänka att det kanske är så att de som är välsminkade kommer från ett ställe där sminket "behövdes". T ex direkt från jobbet eller en lunch på stan eller som jag en gång för hundra år sen som provade ett vattenfast läppstift en halvtimme innan ett step up-pass och jisses vad jag kände mig korkad!! Men.. numera tänker jag också att jag faktist hänger på gymet för min skull och att alla andra gör det för sin. Eller asså. Numera hänger jag ju inte på gymet alls... men OM jag hade gjort det usw :D

Krams!

cat sa...

Jag slutade använda smink varje dag 1987 och gym har jag aldrig gått till, så jag har verkligen ingen insikt i den världen.

bella sa...

jo, ibland häpnar man, men det är kanske som ovanstående säger, att kvinnan kommer från jobbet och är supersminkad därför. jag tränar ju på förmiddagar och då är knappt någon sminkad så att det syns. men jag har faktiskt iakttagit dom supersminkade och noterat att dom inte tränar så dom svettas. så, så löser dom rinnproblemt, hepp!
nu bor jag i en bonnstad så här är det inte så himla modetrendigt på mitt gym. man ser fint klädda och man ser dom i utslitna t-tröjor och trasiga strumpor och alla däremellan. själv har jag träningsbyxor från cellbes och toppar från outlet. och skorna från outlet också. så jag är inte "välklädd". och jag är en gråhårig fet tant, men ingen verkar bry sig. så jag trivs rätt bra på mitt gym.

Matilda sa...

Ullrika >> Ah, klart att de kan ha kommit från andra ställen.

Cat >> 1987 måste ha varit ett speciellt år. Låter som en befrielse.

Bella >> I den här stan verkar alla vara superintresserade av träning (och därmed tydligen också superintresserade av träningskläder). Om man - som jag - inte förstår poängen med att vilja springa flera kilometrar eller ett marathon så betraktas man med skeptism. Jag försöker låta bli att bry mig.

cat sa...

Jag gick andra året på gymnasiet och ville bara sova så länge jag kunde på morgonen. Orkade inte med en massa pyntande och annat. :-)

Matilda sa...

Cat >> Låter som en god anledning. Sömn är viktigare! :)