söndag 7 februari 2016

Att tacka nej

I veckan har jag haft ett litet dilemma. Jag har behövt tacka nej till ett erbjudande. Det låter kanske inte så svårt, vi tackar nog alla nej till saker dagligen. Att tacka nej till telefonförsäljare eller choklad är småpotatis och jag har aldrig varit någon som faller för grupptryck när något känts fel. Men det finns sådant som är svårare att tacka nej till eller som kräver viss finkänslighet i nej-tackandet. Det här var ett erbjudande som visserligen var intressant, som var hedrande och som kanske till och med skulle kunna leda till jobb. När jag bollade frågan med en vän så var dennes instinktiva reaktion "så klart du ska tacka ja!" Det var alltså ett erbjudande som de mest (strategiskt) funtade människorna skulle säga ja till. I synnerhet de personer som vill stanna kvar i akademin och vet hur svårt det är att hålla sig kvar när de erhållit sin doktorsexamen. Det är få som har lyxen att få välja och vraka, att kunna tacka nej till att få vara delaktig i universitetsvärlden om det så är att undervisa 5 % eller få 25 % forskning. Det går inte att vara kräsen.

Personen som gav erbjudandet var visserligen väldigt tydlig med att det var helt upp till mig och att det inte förväntades ett ja. Och jag visste ju innerst inne vad som var viktigast för mig. Ändå tog det mig säkert en kvart att skriva det här nej-tacks-mailet. Jag suddade ut. Ändrade formuleringar. Var rädd för att det skulle uppfattas som ett avfärdande av personen. Det fanns också en viss oro för att jag kommer gå miste om ett gyllene tillfälle, att jag brände broar eller att jag kommer ångra mig om ett år.

Just nu ångrar jag inte mitt beslut, jag lyssnade på min inre röst och fick ett förstående svar tillbaka. Men det fick mig ändå att fundera över svårigheten med att säga nej. Som när jag erbjuds förtroendeuppdrag, då ringer alla ansvarsklockor i mig. När har ni som svårast att säga nej? Vilka strategier har ni för att hantera de situationerna?

4 kommentarer:

Frida sa...

Gå på magkänslan. Det brukar bli bra. Att tacka nej är så himla svårt i vissa fall men oftast tror jag att vi innerst inne känner vad som är rätt eller fel. Att lyssna på andra ska man nog göra i lagom dos så att beslutet säkert kommer från en själv. Kram

Matilda sa...

Frida >> Magkänslan är bäst! :-)

bella sa...

så länge sen jag ställdes inför nåt allvarligt som jag behövde tacka nej till… men precis som frida säger, gå efter magkänslan är nog bra.

Matilda sa...

bella >> Kanske verkar allt så mycket mer kritiskt när man är yngre? Blir man visare och lugnare med åren mån tro?