Nackdelen med att vara tvåspråkig

Jag är uppvuxen i ett tvåspråkigt hem. Till stor del har det varit positivt att ha fått två språk sedan födseln och lätt kunna växla mellan de två utan större bekymmer. Dessvärre var jag väldigt obstinat som barn och pratade bara svenska hemma. Jag talade bara det andra språket på telefon med släktingarna till jul och födelsedagar. Något jag idag ångrar eftersom min språkutveckling blev lidande. Min yngre syster talade båda språken vilket varit en stor fördel för henne både betygsmässigt och när hon senare flyttade utomlands. Ingen kan missta henne för att vara svensk vare sig muntligt eller skriftligt.

I skolan fick jag hemspråksundervisning, men då jag var svag på svensk stavning och grammatik ville mina föräldrar att jag skulle fokusera på den svenska skriftförmågan. Det mången språklärare som blev besviken på mina språkbrister eftersom de alltid utgick från att jag var flytande i det andra språket. Dessutom påverkade det min inställning till att lära mig fler språk i skolan. Jag trodde det skulle vara enkelt. Det var det inte. Varpå jag gav upp relativt snart. Jag hyser respekt och ödmjukhet för alla de som flytt eller flyttat hit och arbetar hårt med att lära sig svenska. Språk är inte lätt för alla.

Idag talar jag mitt andraspråk mycket bra och kan även författa i skrift, men på en tonårings språknivå. Med viss möda har jag jobbat på att få bort den svenska brytningen i talet. Det skulle jag aldrig ha gjort, då folk runt omkring mig tror att jag behärskar språket bättre än vad jag gör. Detta får nämligen "konsekvenserna" att folk vill använda mig som en språkresurs. Gäller det kortare stycken eller förfrågningar från vänner så tittar jag oftast igenom det, men betonar alltid att de måste fråga någon som är modersmålstalare. Jag har ju lärt mig språket genom att lyssna och prata, inte den grammatiska strukturen. Mina egna texter blir ofta försvenskade.

Som sagt, förfrågningar från vänner är en sak. Ibland nekar jag blankt även här för att eventuella fel från min sida skulle få förödande konsekvenser för dem. Men detta är mer lätthanterligt. Det är svårare när de på jobb vill använda mig som en resurs. När chefen eller någon kollega kommer på att de kan använda mig som översättare eller korrekturläsare. Gratis så klart. På sistone har det hänt ett flertal gånger och jag har var gång fått lägga fram ett försvarstal och egentligen förringa mina egna språkkunskaper.

Att vara tvåspråkig har alltså både för- och nackdelar. Jag skulle inte vilja byta bort mitt andraspråk. Men jag är också trött på att inför mig själv och andra skämmas över att det inte är mitt förstaspråk, skämmas över jag inte kan leva upp till (mina och andras) orimliga förväntningar.