torsdag 24 mars 2016

Var går gränsen mellan fikagäst och platsockupant?

Fika med hög kvalité: scones, clotted cream, sylt och en kanna te.
Hur länge är det egentligen socialt accepterat att uppehålla sig på exempelvis ett café?

Om vi förutsätter att det inte förekommer bordsbokning eller kösystem och att ingen uttryckligen ber om ens sittplats, vad är en rimlig besökstid? Kan fikatiden anses hänga ihop med hur mycket fikat kostar eller hur mycket som inhandlas? Ger påtår och tretår förlängd uppehållsrätt? 

Att dricka en kopp te och äta en smörgås eller kaka kanske kan dras ut till en halvtimme. Möjligen en timme i pratglatt sällskap. Men om inget nytt i dryckes- eller matväg inköpes, hur länge kan man med gott samvete sitta kvar och prata? Skiljer sig denna tidsranson om en sitter med en bok eller arbetar på sin dator? Är två timmar accepterat? Har man förbrukat sin närvarorätt med råge efter fyra timmar? När kommer personalen att börja stirra surt på en? När övergår man från att vara fikagäst till att vara ockupant?

Jag vill minnas att vissa caféer - kedjor med särskilda inloggningssidor - förr hade en internetkvot på en särskild tid. Då blev man digitalt utsparkad. Kanske skiljer sig fikalängdskulturen sig från fik till fik?

6 kommentarer:

cat sa...

Ja du det kan man undra över. Jag antar att personalen har mindre acceptans för ockupation om det är ont om sittplatser. Själv har jag då aldrig kunnat med att sitta längre än en timme och då har det alltid varit i pratglatt sällskap och inköp av dyrare smörgås. När det gäller solofika med kaffe och kaka överstiger jag aldrig tjugo minuter. Det är jag det :-)

bella sa...

ett tag, frö rätt länge sen, var det vissa kaféer i centralt i stan som fick begränsa sittandet. det visade sig att det var många karlar från utriket som satt länge och det kanske var bara några som köpte kaffe. den satt dom många timmar där. men numera har jag inte sett såna skyltar. och det kanske inte var att ockupera, lite mera som typ dagis eller nåt.

Matilda sa...

Cat >> Så tänker jag också, att platsbrist genererar fler sura blickar. Så snabbfotad du är :)

Bella >> Det är lite sorgligt att de begränsade fikatiden. Tänker att dessa herrar kanske kommer från en annan slags fikakultur där man faktiskt umgås på detta sätt utan att nödvändigtvis konsumera mycket (har läst om exempelvis tedrickande i Turkiet, hur det varit associerat med långsamhet). Den andra sorgliga aspekten är att det finns få ställen för vuxna att socialisera på utan att behöva betala. Även om jag förstår kaféernas ekonomiska argument här, så tycker jag att det fel väg att gå att stänga ute personer (fast det kanske också beror på hur generös sitt-tid de hade).

ullrika sa...

Sett ur företagsperspektiv - och vi måste ändå se ett gynnsamt samarbete mellan företag och kunder som bäst för alla - är det såklart surt att behöva neka kunder därför att ens café är fullt av färdigfikande "tjötare". Skulle problemet med långsittare bli för stort skulle det i slutändan troligen betyder det att cafét behöver höja sina priser för att få stället gå runt = dåligt för kunden. I ett "tomt" café torde det däremot inte vara nåt problem att folk sitter kvar å umgås. För att lösa det möjliga "problemet" bella tar upp tänker jag att det på kommunala bibliotek ofta finns utrymmen där det går fint att bara sitta å hänga! Kanske receptioner i kommunhus också skulle kunna funka, det vore inte mer än rätt att de lokalerna får utnyttjas av medborgare tycker jag!

Matilda sa...

Ullrika >> Jo men absolut förstår jag att det har konsekvenser för företagens ekonomi. Bibliotekshäng är också trevliga ställen att hänga på. Undrar hur man skulle få in folk i kommunhusen, tänker att det har en aura av byråkrati och politik runt sig som skapar avstånd. men det är ju en utmaning som borde gå att lösa! :)

ullrika sa...

Eller hur! Byråkrati och otillgänglighet när det eg verkligen borde vara folkets tänker jag!