Den försvunna storleken
Dagens mysterium inträffade i sportbutiken. Skulle köpa nya träningskläder (!) och hittade en långärmad tröja som både var skön, fin (dvs inte knalligt rosa eller lila som många träningskläder för kvinnor är) och rimlig i pris. Perfekt, skulle man kanske kunna tro. Men nej. Det var ju det här med storlek också. Beroende på affär så har jag storlek S/M eller 36-38-40. Storlek 36 är kanske egentligen mer en felaktig föreställning om att min kropp inte förändrats sedan jag var 18. Med andra ord, storleken är inte helt precis. Dessutom är jag kort och enligt många klädmodeller verkar jag ha kurvorna på "fel" ställen. Men i min mening är det kläddesignerna som baserar plaggen på märkliga mått.
Nåväl, jag behövde i detta fall en S, vilket givetvis inte fanns i någon av färgerna. Däremot storlekar uppåt och nedåt. Expediten kunde inte heller hitta någon vare sig på hyllan eller på lagret. Vi tittade på andra modeller, men inte heller här fanns någon S. Det verkade ytterst märkligt. Nu hittade jag visserligen en tröja i bra storlek till sist, men det förbryllar mig hur det ofta är denna storlek som säljer slut först på damavdelningen. På reor brukar den också vara svårast att hitta. Alla kvinnor ser ju olika ut och om man bortser från alla tonårstjejer och modellerna på reklamen så verkar det inte vara en enda storlek som är dominant. Men om nu ändå S är så superpopulär, varför finns det inte fler exemplar?
Sedan går förstås att ifrågasätta om det verkligen behövs 40 olika sorters sporttajts och 80 olika sorters träningstoppar. Per modesäsong...
Och så går det att fundera över ifall det någonsin kommer ett nytt kroppsideal här i Sverige som inte går ut på att jaga minsta möjliga storlek.
Nåväl, jag behövde i detta fall en S, vilket givetvis inte fanns i någon av färgerna. Däremot storlekar uppåt och nedåt. Expediten kunde inte heller hitta någon vare sig på hyllan eller på lagret. Vi tittade på andra modeller, men inte heller här fanns någon S. Det verkade ytterst märkligt. Nu hittade jag visserligen en tröja i bra storlek till sist, men det förbryllar mig hur det ofta är denna storlek som säljer slut först på damavdelningen. På reor brukar den också vara svårast att hitta. Alla kvinnor ser ju olika ut och om man bortser från alla tonårstjejer och modellerna på reklamen så verkar det inte vara en enda storlek som är dominant. Men om nu ändå S är så superpopulär, varför finns det inte fler exemplar?
Sedan går förstås att ifrågasätta om det verkligen behövs 40 olika sorters sporttajts och 80 olika sorters träningstoppar. Per modesäsong...
Och så går det att fundera över ifall det någonsin kommer ett nytt kroppsideal här i Sverige som inte går ut på att jaga minsta möjliga storlek.
Kommentarer
men annars, din fråga… nä, visst är det galet med en ny kollektion för varje säsong! helt galet! jag menar, jag har kläder som räcker för en veckas träning, så att jag inte behöver tvätta mer än en gång i veckan. och nytt köper jag när det går sönder. inte var säsong.
vilka underbar mysterier du upptäcker.