onsdag 18 maj 2016

Förslag på ny samhällsmodell: mellan-pension

Idag har jag och kollegorna slagit våra kloka huvuden ihop och kommit fram till en idé - eller kanske till och med samhällsrevolution - som jag nu tänkte testa på er. Vi föreslår nämligen att införa mellan-pension. Det är som pension, men som en kortare tidsperiod (cirka tre år) som du får förlägga någonstans mitt i livet, eventuellt mellan 35-45 år. De enda kraven är att du ska ha arbetat eller studera. I teorin är det lite som "friåret" men att du erhåller pension och således även pensionärsrabatter. Det står dig helt fritt att förkovra dig i skönlitteratur, skriva, resa, ha hobby-företag osv.

Alla utom en kollega tyckte att detta var ett ypperligt förslag. Och vi tänker att det borde få brett folkligt stöd oavsett partisympatier. Det torde vara bra för folkhälsan och rädda personer från stressrelaterade sjukdomar. Under de tre åren du är borta kommer yngre och tidigare arbetslösa att kunna komma i sysselsättning och få arbetserfarenhet. När det är dags för dig att återvända till arbetslivet är det möjligt att du behöver "arbetsträna" under en period så att du inte går in i väggen direkt. Det ska också stå dig fritt att kunna byta karriär och kanske omskola dig. Vi tänker oss också att detta kanske möjliggör att fler folk orkar/vill arbeta längre än till 65 år. Förslaget om mellan-pension borde alltså vara gynnsamt för samhället och individen på många olika plan. Kanske är det här den nya svenska modellen som gör oss till det lyckligaste folket?

Vem stödjer förslaget?

Och vart lämnar vi detta förslag? Till finansministern? Arbetsmarknadsministern?

Vi kan också tänka oss att göra ett tvärdisciplinärt forskningsprojekt för att dels testa modellen (på oss själva och andra) och göra analyser av vad det kan få för samhället gällande exempelvis litteraturläsande, samhällsekonomi, politik, folkhälsa, kulturella implikationer i det sociala etc etc.

4 kommentarer:

cat sa...

Tanken är förvisso god, men jag ser hellre en arbetstidsförkortning i antal timmar per vecka under hela ens arbetsliv. Det är den dagliga stressen av att jobba heltid 40 timmar (vilket jag måste för att kunna försörja mig) plus restid, som knäcker mig.
Min hälsa och känsla av välbefinnande skulle må bättre av att ha mer tid tillgänglig varje dag, vecka, månad och år.

Malinmupp sa...

Så bra att ni pratar om arbetsmiljöfrågor bland kollegorna. Är det kanske den nya AFS:en som har inspirerat?
Hmm, om det är i den åldern man tänker sig att lägga "mellan-pension" föreställer jag mig att det blir svårt för många föräldrar att få ihop livspusslet med familjeliv och hinna ta ut "mellan-pension" (vilket kanske också gör att de inte får samma vidareutveckling i arbetslivet som de som kan ta en "mellanpension"). Jag antar dessutom att om en del av pensionspengarna ska tas ut redan då så blir det en nödvändighet att arbeta till en högre än ålder än 67.

bella sa...

jag håller på dig och ditt förslag. riktigt smart.
nu är jag ju pansis, men nog kunde en mellanpansisperiod göra gott för många.

Matilda sa...

Cat >> Jo kortare arbetsdagar vore inte helt dumt det heller. Pendlingstid är inte heller det roligaste ifall det går ut över andra aktiviteter man vill ägna sig åt.

Malinmupp >> Haha, näe det var mest att någons förälder hade gått i pension och hade tydligen en fantastisk tillvaro. Varpå vi undrade om vi kunde ta ut lite pensionstid efter disputation för att komma i fas i våra liv igen.
Ja det är ju det där med "livspusslet" och småbarnsår. Och att nuvarande pensionssystem inte är helt kompatibelt. Det behövs nog mer forskning på ämnet! :)

Bella >> Ja men absolut!