Det är aldrig för sent...

Härrom dagen (eller om det var förra veckan, tiden flyter bara samman just nu) hade Vardag i P3 temat "Sist på bollen". Alltså när man börjar med något eller förstår något långt efter alla andra. Jag är alldeles för obekväm med att ringa in till ett radioprogram, men om jag skulle göra det så hade jag haft följande att bekänna:

Jag lärde mig cykla när jag var fem. På skumpiga grusvägar ska det tilläggas, det är inte det roligaste underlaget. Min första cykel med växlar tror jag att jag fick i mellanstadiet. En begagnad vitlila Crescent som jag cyklade med ända till gymnasiet.* Tre växlar hade den, och det hade de två efterföljande cyklarna också (en blev stulen). Jag har alltid cyklat i tvåan. Ibland i ettans växel vid uppförsbackar, men aldrig i trean. Har aldrig förstått poängen med treans växel. Förrän nu. Jag uppgraderade nyligen till en sjuväxlad cykel. Hade tänkt uppgradera till en hybrid men vågade inte mig på en cykel utan fotbroms. Och så hade jag ju vunnit en cykeldator och det kändes ju helfånigt at sätta den på en treväxlad tung damcykel. Så det blev en ny sjuväxlad. Ja, jag köpte ny cykel på grund av en cykeldator. Typ. Helt logiskt. Motiverat också med att den "gamla" nu kan bli vintercykel med rejäla däck eftersom jag vill kunna cykla på vintern också (och är alldeles för lat/oteknisk för att byta däck själv). Ytterligare en anledning var för att cykla snabbare när jag turfar. Nåväl, jag började cykla i fyrans växel och växlade ibland till trean. Tyckte det var lite fånigt. Att använda två av sju växlar alltså. Men så var det två vänliga personer som berättade för mig när man ska växla upp, alltså växla till högre växlar. När man redan fått upp farten, till exempel på en raksträcka eller i nedförsbacken. För då behöver man inte trampa så mycket. Så då började jag växla lite. Plötsligt gick det att komma upp i (åtminstone stundvis) 35 km/h även på raksträckor, inte bara i nedförsbackarna.

Så ja, jag var nog sist på bollen med att lära mig växla på cykeln...

*Låset fick efter några år svetsas bort då jag tappade bort enda cykelnyckeln. Visade sig sedan att nyckeln hade legat i en byxficka och i garderoben trillat ner i en sko där jag hittade den flera månader senare...

Kommentarer

bella sa…
hahaha... men så underbart att lära sig nåt nytt, och som leder till att man kan cykla fort. för cykla fort är kul.jag har en tjugofem år gammal femväxlad, men numera cyklar jag bara i stan och korta sträckor, så jag klarar mig med två växlar. i backarna måste jag ändå gå, om det är uppför vill säga. men när jag var ung, drog jag på!
Oroliga mamman sa…
Växlar?? Vad är det? Tacka vet jag gamla damcyklar som står stadigt på jorden. Eller ja, rullar stadigt...
Och var nycklarna i skorna!? Hm, något med skor och gömställe tycks ligga i vår familj...;-)
Cykla lugnt!
cat sa…
Cykel är inget fordon för mig. Men så bor jag inte på något speciellt cykelvänligt ställe heller. Och inte är det cykelavstånd till vare sig jobb eller hobbyaktiviteter.
Matilda sa…
Bella >> Haha, ja jag klarade mig visst med två växlar i en himla massa år, men det var en positiv upplevelse att lära sig något nytt :)

Mamma >> Stadigt på jorden? Menar du verkligen den där gamla hälsofaran som står i din källare? ;)

Cat >> Tur att vi alla är olika :) Jag minns att jag saknade cykeln när jag bode i London. Samtidigt gillar jag att tågpendla eftersom det går att läsa.