När programmera videobandspelaren var åtråvärd kompetens

"Tingen förenklar och försvårar ständigt vår tillvaro, de sätter oss på hårda prov när de väljer att gå sönder eller krångla. De flesta av oss drivs med jämna mellan rum till raseriets eller tårarnas rand, när vi misslyckas med att omprogrammera videobandspelaren, sätta ihop IKEA-skåpet Princip, får motorstopp mitt på en skogsväg, feldoserar tvättmaskinen, bränner vid stekpannan eller snubblar på 367 utspridda legoklossar." (Löfgren 1996:122)*
I läsningen av citatet ovan drabbades jag av nostalgi. Jag minns hur videobandspelaren var något viktigt att kontrollera. Möjligheten att spela in "viktiga" program som annars skulle missas när man var borta eller familjen ville titta på något annat. Då fanns det ingen "play on demand"-tjänst. Att lära sig programmera videobandspelaren var en viktig kompetens. Denna kompetens har jag idag förlorat. Jag minns inte ens när jag använde en sådan sist. Kanske tio år sedan.

När jag hjälpte en kollega att flytta härrom veckan innehöll en av flyttkartongerna VHS-band. Sambon var måttligt imponerad eftersom de inte ens hade en tjock-TV vilket det tydligen krävs för att kunna spela filmerna i detta format. Det materiella och kompetenserna kopplade till dem är så förgängliga. Idag är det meningsfullt att kunna använda en smartphone och spela Pokémon GO, sannolikt kommer även dessa kompetenser en dag ha förlorat mening.**
VHS-band med säsong 1 och 2 av Anders och Måns samt kassettband med inspelningar av Så funkar det. Program som är svåra att få tag i sin helhet (även om Youtube erbjuder en hel del klipp), men i ett format som jag inte har rätt apparatur till. (Eller jo, jag har en kassettbandspelare på vinden.) Både CD och DVD känns också som format som snart är på väg bort och därmed dem mediepraktiker.
Vilken kompetens har du förlorat eller har inte längre någon användning för?
*Det står "mellan rum" i originalet. Löfgren, Orvar (1996), "Konsumtion som vardaglig praktik och ideologiskt slagfält." Socialvetenskaplig tidsskrift 1-2: 116-127.
** För mer teoretiskt resonemang om praktiker och dess materialitet, mening och kompetens rekommenderar jag min "bibel": The Dynamics of Social Practice. Everyday life and how it changes av Elizabeth Shove, Mika Pantzar och Matt Watson (SAGE 2012).

Kommentarer

cat sa…
Ja du det är nog mycket jag har förlorat i kompetens, men å andra sidan så lär jag ju mig nytt mest varje dag, så antalet kompetenser har nog inte minskat.
aktiverade mamman sa…
Tips till videodotter! Jag har en konverterare mellan video och dator! Dock saknar jag både videoapparat och tv! Annars kunde vi fixa backup till både dina Anders och Månsband (hörde jag ett tjut och att du genast skulle leta efter en videobandsspelare på loppis? ;-) ) samt alla teaterinspelningar från era barndoms teateruppsättningar!
Gammal tjock-tv behövs ej. Vi lär kunna se det från datorn (och behöver inte tv:n tror jag)!

Nya färdigheter? Nja, de sträcker sig numera till att gå långa raska vandringar på uppemot två mil i 30-graders värme, spela boule och öva mina sociala färdigheter. Men det är väl gott nog, även om de inte innehåller teknik. Eller kanske just därför! :-)