Goda medmänniskor och vänner

Veckorna avlöser varandra i ett oroande tempo. Det är som att tiden skruvat upp sig och går snabbare och snabbare. Efter att ha tagit det väldigt lugnt i en månad börjar saker och ting hopa sig. Det kommer givetvis att ordna sig och det är inte värt att stressa upp mig för det. Fortfarande är disputationen en bra bit framåt och eftersom texten är skickad på tryck så känns allt surrealistiskt. Vadå, har jag skrivit en avhandling? Ska jag disputera? Igår natt drömde jag om disputationsfesten, det mesta gick fel och jag var väldigt besviken. Mest besviken var jag nog på att efterrätten blev en enorm och inte särskilt vacker rainbow-tårta...
Bild från en trottoar i Sydney.

Istället för att fokusera på all frustration och tröttheten över Black Fridays konsumtionsbudskap som varit i veckan som passerat vill jag summera det positiva:
  • Jag har blivit antagen till en konferens i vår.
  • Jag har fått positiv respons på ett artikelförslag. Nu ska jag bara skriva artikeln och få den godkänd också...
  • När båda cykellåsen frös fast visar det sig att det finns goda medmänniskor i närheten. En turfare cyklar hem och hämtar låsolja och hjälper mig sedan få upp låsen. #vardagshjälte
  • Ett mystiskt paket dyker upp från en butik jag aldrig hört talas om. Visar sig att en vän skickat mig en tekalender. En fin överraskning som gjorde mig riktigt glad!
  • En annan vän står ut med att jag i tid och otid hör av mig med oroliga frågor om disputationsförfarande och för cykelsupport.
  • En tredje vän nappar på förfrågan att vara disputationsfotograf.
  • Att några tända ljus vid vardagsmiddagen och frukosten skänker extra stämning.
Det värmer att inse att jag har det väldigt bra just nu och har fantastiska människor runt mig.

Kommentarer

Gunnel sa…
Det verkar som du har en hel del att var nöjd med. Så skulle det egentligen alltid vara. Trevlig advent.
Matilda sa…
Gunnel >> Ja jag nog det! Men ibland måste jag påminna mig själv detta för att inte fokusera på fel saker.
Glad advent önskar jag dig med!
cat sa…
Ja så här års får man verkligen försöka glädja sig åt det lilla i tillvaron, som tillför energi och förnöjsamhet.
Själv är jag så oändligt tacksam för de människor och hästar som jag hänger med två dagar i veckan. Det är jag förvisso övriga året också, men just nu står de för nästan all glädje i vintermörkret.
Matilda sa…
Cat >> Så skönt att du har dessa människor och hästar :)