onsdag 16 november 2016

Sångtextanalys del XVIII: Jag måste hejda mig!

Trots att jag inte är målgruppen så lyssnar jag en hel del på P4 Plus, en testkanal för de "äldre och trognaste lyssnare" (källa SR). De spelar en hel del 60-talsmusik som jag gillar. Men ibland dyker det upp låtar som har ett genusperspektiv som verkligen tillhör förra millenniet! Ja ni gissar rätt, det är dags för en sångtextanalys! Denna gång vänder jag mitt fokus till Robert "Robban" Broberg vars musik hördes relativt ofta i mitt uppväxthem trots att jag betraktar min mamma som en feminist. Många av hans låtar handlar om kvinnor och med texter som inte känns helt politiskt korrekta idag. Kan passa på att erkänna att det tog många år innan jag förstod vad Uppblåsbara Barbara handlade om. Så naiv var jag som barn. Idag ska det emellertid handla om Jag måste hejda mig! Vi börjar med första versen:

Jättesnygga tjejer e re bästa som jag vet,
jag blir så passionerad, jag blir jättevarm och het, du vet
Å även om jag inte känner dom,
å de gör man ju inte,
så vill jag springa fram å ropa:
"Hejsan, svejsan"


Om vi förutsätter att detta är en vuxen man som sjunger dessa rader så hinner det inte gå många toner innan han trampar i klaveret. Att sjunga ut om sin utseendefixering och åtrå är kanske inte det mest tilltalande. Visst, det kanske handlar om ett behov att flörta och smickra, men refrängen indikerar ändå att det inte kan vara ett sunt begär ifall det kan bli ett polisiärt ärende:

Men, jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej
när jag ser en tjusig tjej
Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej,
annars kan polisen ta mej
Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej
när jag ser en tjusig tjej
Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej,
å inte springa fram å ropa hej


Vers två berättar om ett minne från när han efter badat bastu hamnat på damavdelningen. I vers tre har han fått storhetsvansinne och ser sig som kärlekens man som dock inte får någon respons:

Ja, sanningen att säja e jag världens Don Juan,
jag flirtar med så många brudar som jag nånsin kan. Alla!
Å även om dom ej flirtar tebaks,
å de gör dom ju inte,
så vill jag springa fram å ropa:
"Hejsan, svejsan"


Summa summarum. Jag får dåliga vibbar av denna låten. Den påminner om en debatt och domar som att det lite är tjejernas fel att de är snygga och synd om killar som inte kan hålla tassarna borta. Ja, det går säkert att läsa in den här texten på ett mindre kritiskt och misstänksamt sätt. Men är man rädd att begå övertramp som polisen kan haffa en för så borde en nog söka någon form av hjälp. Precis som när en stalkar någon genom att klättra upp i ett träd och "oaa" en hel natt... Men om jag ska säga något snällt om låten så har den i alla fall ett vitsigt slut:

Men, jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej....
.... å inte springa fram å ropa: Hej då!

3 kommentarer:

cat sa...

Ja kära nån, vilken fantastiskt daterad sång. Slajmig gubbe med uppenbara psykiska problem. Den går inte att tolka på annat sätt för mig heller.

bella sa...

urbra och korrekt tolkning. och dom där killarna finns tyvärr på riktigt….. och dom har inte låtit sig hejdas.

Matilda sa...

Cat >> Den verkar vara från 1967 (enligt Wikipedia) - så ja det märks att den kommer från en annan era!

Bella >> Ja usch ja, de finns och de kan visst bli presidenter också!