fredag 23 december 2016

Vem är tomtetjuven? En juldeckargåta

Vem är tomtetjuven?
En detektivsaga av Matilda 11 år. Stavning enligt originalversionen, med vissa justeringar av läraren.
En helt annan detektiv: Sherlock Holmes.

"Allting började den 21 December 1930 i en lugn liten stad. Detektiven Blixt hade inte fått ett fall på länge. Han satt i en länsstol på sitt kontor och funderade. Samtidigt i ett annat hus på anda sidan staden gav hemhjälpen just till ett högt skri. Familjen kom rusande ner från övervåningen. Frun i huset, som var väldigt förnäm, frågade med en förskräckt röst: 
- Vad är det Olga? Hemhjälpen hette det.
- jag ssåågg en tomte i matsalen som snappade åt sig allt matsilvret. Om ni kollar så är allt borta. Han försvann genom bakdörren. Sa Olga med en ynklig röst. Herren i huset sprang direkt till bakdörren och kollade. Han såg ingen men på marken låg en silver-kniv. Han gick in igen och tog tag i telefonluren och slog ett nummer. Barnen i huset, Ola och Sofia, lyssnade på telefon-samtalet.
- Vem tror du han ringer? frågade Sofia Ola.
- Säkert till tomteland svarade Ola. Plötsligt vände sig deras pappa till Olga och frågade:
- Hur såg han ut?
- Som en tomte och han hade en säck, när jag såg honom tog han fram en pistol och försvann.
- Såg du att det var en man? frågade pappan.
- Ja, det gjorde jag. Olga satte sig ner på en stol och stönade. Pappan berättade allt i telefonen. Och la på efter en stund, och sa:
- Detektiven Blixt kommer hit om en stund. Och ni mina unga vänner, säger ej något till någon om detta.
- Ja pappa! Sa Ola och Sofia i kör.
- Jag tycker att Olga skall ha ledig resten av dan, Sa mamma.
- Tack frun! Sa Olga och neg.
- Sofia och Ola går upp på sina rum tills Blixt har gått.
- Ja pappa. Sa de besviket. Medan de gick upp på deras rum ringde det på dörren.
- Jag fick en idé, sa Ola, vi stannar och lyssnar här, längst upp på trappan.
- Ja, det gör vi, sa Sofia.
De hörde en dörr öppnas.
- Kom in herr Blixt. Mer hörde de inte för de andra gick in i deras pappas arbetsrum. När de kom ut därifrån sa Blixt så här:
- Ja, då ringer jag dig imorgon, för jag tror jag vet som kan vara den skyldige.
- Vet ni det redan? sa deras mamma.
- Ja, det kan vara den efterlysta tomtetjuven Max eller en annan fransk tomtetjuv. Båda härjar om kring varje jul. Blev Blixts svar.
- Men jag sa att tomten var liten till växten. Sa Olga med en lugn röst.
- Ja, vi för väll se. Adjöss! Sa Blixt och gick. Nästa dag innan Sofia och Ola skulle gå ner till sina kamrater ringde det på dörren.
- Rriiing! Ola sprang och öppnade, utanför stod Blixt i hög hatt och lång rock.
- Godmorgon min unga herre, sa han.
- Godmorgon herr Blixt. svarade Ola.
- Har du och din syster lust att följa med på en spaningsrunda? Ni skall låtsas vara mina barn.
-Ooja! Sa båda barnen i kör. Sofia hade precis kommit men förstod i alla fall. Pappan kom in i hallen, hälsade och frågade vad som stod på. Blixt förklarade och pappan gick med på det. Ute på stan var det helt vanligt, förutom alla dessa tomtar.
- Kom ihåg att ni är mina barn och jag er pappa, sa Blixt för sista gången.
- Ja pappa, svarade de båda barnen. De gick vidare, när de kom till en juvel butik stannade de och låtsades studera smyckena i fönstret.
- Pappa, pappa, snälla kan jag få ett sådant halsband i julklapp? Frågade Sofia Blixt elfte gången när de såg en tomte inne i butiken, han såg precis ut som en tomte. Tomten tog tag i ett pärlhalsband, la det i säcken och gick därifrån. Blixt sa med en låg röst till de båda barnen:
- Vi skall skugga honom. Tala lågt och låt honom inte komma undan. Efter en jakt på tio minuter blev de av med tomten. De var nära på att ge upp när Ola hittade en pärla på ett trappsteg till en port.
- Titta! är det inte en pärla? frågade han.
- Jo. Tomten måste ha gått in här. Blixt tittade med en försiktig plock runt, han fick se en polis. Blixt vinkade polisen till dem. 
- Skulle polisen vara så snäll att gripa tag i alla tomtar som kommer ut här?
- Ja vist. Svarade polisen.
- Tack. Jag är detektiven Blixt. Trevligt att rågas, vi ses. Sa Blixt och försvann in i huset med Ola och Sofia.
- Vi ses! Sa polisen efter en stund, då man inte såg skymten av dem som hade försvunnit. Sofia och Ola stod som förstenade i trappan när plötsligt en dörr öppnades, ut kom en liten tomte. Han såg på barnen och Blixt och sa:
- Nej inga julklappar kvar, och försvann. Blixt rusade efter honom och fick fatt i honom via dörren. Ola och Sofia sprang efter och öppnade dörren. Utanför stod polisen och visslade Hej tomte-gubbar. Bär han fick se tomten gick han fram och tog av tomteluvan och masken. Han suckade och sa:
- Jaha, här har vi den gamla tomtetjuven Qasmodo.
- Bon jour! Sa Qasmodo.
- Det är den franska tomtetjuven, sa Blixt, då var väll fallet avklarat.
Qasmodo fördes till fängelset. Blixt bjöd barnen på var sin tomtepåse, och deras föräldrar fick tillbaka allt mat silvret. När Blixt kom hem satte han sig i sin länsstol och väntade på nästa fall. och julen kom och julen gick och staden förblev lycklig."

1 kommentar:

Ullrika sa...

Underbar liten saga! Kan väl sägas att en eller ett par stilmarkörer hamnat lite galet, men jag är imponerad av elvaåringens fantasi och berättarförmåga!