onsdag 25 januari 2017

Att vara livrädd - eller kanske inte

Den här rubriken hade en framträdande roll på DN:s hemsida tidigare idag. Ni förstår antagligen vilken nyhet det handlar om, om inte så spelar det egentligen ingen roll för det är ordvalet jag funderar över.
Skärmdump från DN idag: "Jag är livrädd för att missa VM"
Att vara livrädd innebär för mig att man antingen är rädd för sitt liv för att man riskerar dö. Eller är en så fruktansvärt rädd att hela kroppen nästintill skakar. Vi har alla olika rädslor. Några är rädda för att att förlora en anhörig, andra för stora djur eller djupt vatten. Som liten var jag riktigt rädd för skördetröskor och motorcyklar eftersom de var stora och gjorde mycket ljud. Det går också att vara rädd för att missa något, även om det i flera fall kanske mer handlar om en oro. Att vara livrädd att missa ett sportevenemang däremot känns som lite väl starka ord. Visst, det handlar om en idrottsperson som har idrotten som sitt jobb. Men det är lite som att jag skulle vara rädd för att missa en konferensresa. Skillnaden är kanske att en idrottskarriär är mer tidsbegränsad, missar man ett VM kanske det dröjer ett år eller två till nästa. Konferenser finns det ju betydligt fler att välja på. Men ändå, det verkar finnas olika nyanser av "livrädd".

2 kommentarer:

cat sa...

Jag tycker rent generellt att ords betydelse har devalverats på sistone. Det är så stora superlativ om minsta sak, att det hela framstår som ytterst löjligt i stället. Kaos hit och kris dit och livsfarligt hit och livrädd dit. Suck!

Annie - lättlagat vegokäk sa...

Haha, skulle helt klart inte säga att jag var livrädd för att missa något roligt :)