Helgens händelser har berört och satt spår hos de flesta runt om i Sverige, även vi som inte var fysiskt på plats i Stockholm. För en stund känns allt annat oviktigt och irrelevant, såsom att blogga om vardagsmysterier. Men vardagen måste fortgå. Efter chocken och sorgen måste vi resa oss igen och beslutsamt fortsätta forma den framtid vi vill ha. Men först behöver vi nog stanna upp ett litet tag samlas, sörja och glädjas åt det vi har. Öppenheten, gemenskapen och styrkan som Stockholm och resten av landet visade i helgen visar något vi har att vara stolta över och som är värt att kämpa för.
Kommentarer
kramar