Recept för lyckat distansförhållande?
Och givetvis är det då det inträffar, att jag då träffar någon som kommer att få en betydelsefull roll i min vardag. Helt fel tidpunkt, såklart. Som nydisputerad är ju normen att jag ska stå med resväskan beredd och vara vart än jobben finns. Att även han befinner sig i en snarlik situation med osäkra framtidsplaner och en sysselsättningsgrad på 200% har väl inte hjälp till. Relationen har varit kantrad med mycket osäkerhet då framtiden bara sträcker sig några veckor framåt. Sakta har detta ändrats under våren, även om jag fortfarande är väldigt van vid att vara ensam och göra på mitt sätt, och nu pratar vi lite löst om planer för hösten.
För att krydda till det ännu mer - en av oss fått ett jobb i sommar på en ort bortom pendlingsavstånd. Detta var visserligen ingen större överraskning, men nu är det plötsligt sommar och distansförhållandet ett faktum. Nu är kanske en separation på 2,5 månad inom samma land kanske inte samma grej som för de vänner som haft distansförhållande mellan två olika kontinenter i över ett års tid. Vi kommer få träffas åtminstone en gång. Men det får mig ändå att fundera över ifall det finns ett "recept" för att hålla relationer vid liv trots avstånd i tid och rum. Någon som sitter inne på "svaret" eller "relationstips"?
Kommentarer
Med dessa erfarenheter har jag skrivit ett inlägg på ämnet med 10 tips, där det viktigaste i min mening nog är att ha en gemensam framtidsplan. Här kan du läsa fler tips: https://jennifersandstrom.se/2015/02/26/10-tips-pa-hur-man-far-distansforhallande-att-fungera/
Önskar er massor av lycka till.