11 år!

11 års detektivarbete.
Efter fjolårets tioårs-jubileum med deckarfika är dagens elvarårsfirande något mer nedtonat. Jag har firat med att skicka in en postdoc-ansökan och fika med en vän.

Idag funderar jag lite över var jag var för elva år sedan. Hösten 2006 pluggade jag historia. Jag bodde på översta våningen i en tvåa och jobbade kvällar med att sortera post. Mina studie- och livsmål var kortsiktiga och reviderades nästan varje termin. Mina föräldrar hade nyligen skiljt sig och jag hade ett komplicerat förhållande till min far som två år senare gick bort. På bilderna i fotoalbumen ser jag ändå relativt glad och harmonisk ut, trots att året infaller i en extremt turbulent och jobbig femårsperiod (ca 2005-09). Det är ungefär vid denna tid jag utvecklade någon form av social ångest och umgicks i princip bara med ett fåtal vänner och min dåvarande pojkvän. På bloggen tror jag inte detta märks så mycket, att läsa och kommentera bloggar öppnar upp en ny välbehövlig social sfär.

Lika lite som jag idag kan föreställa mig hur mitt liv kommer se ut om tio år, lika lite tror jag att jag då kunde föreställa mig en doktorstitel och ett liv i en helt annan landsdel. Huruvida bloggen haft någon påverkan på de livsval jag gjort är nog diskutabel, men den har ändå kommit att betyda väldigt mycket. Så hurra för bloggen! Hurra för alla fina bloggvänner jag lärt känna! Hurra för er läsare som kikar in! Och hurra för mig! ;-)

Trevlig helg!

Kommentarer

din mamma sa…
Hurra för dig, min älskade tös!
Camilla sa…
Det är intressant det där, om och hur bloggen påverkar en! Den samlar ju ens tankar och innebär reflektionstid. Och utbyte med andra bloggare. Vilket ju sannolikt påverkar vem man är och blir...
Matilda sa…
Mamma >> Tack...

Camilla >> Instämmer verkligen, det är skönt att få skriva av sig och sätta ord på ens tankar. Och utan läsare och kommentarer så hade det varit som att ropa ut i ingenstans.