Böcker som väcker känslor

Ofta när jag läser böcker bedömer jag om det är en bra eller dålig bok utifrån hur lätt den var att läsa, hur den sög in mig i handlingen och vad jag tyckte om storyn. Men det finns såklart så många fler sätt att bedöma en bok. På sistone har två böcker berört mig på olika vis, vilket fått mig att fundera på hur jag bedömer litteratur.

1) Fiskarmännen av Chigozie Obioma. En bok om pojken Benjamin och hans bröder. Berättelsen i sig är, enligt mig mycket bra, men det som slår mig är sättet författaren skriver fram storyn. Med risk för att generalisera, men i vissa afrikanska berättarkulturer så är berättelsen inte spikrak. Olika berättelser vävs in i varandra. För att ett narrativ ska kunna skrivas måste andra pusselbitar tas med. Jag finner det narrativa greppet fascinerande. Det är svårt att beskriva det, men det är en berättarteknik som jag ytterst sällan påträffar hos västerländska författare.

2) Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Den här boken störde jag mig på till en början. Jag hakade upp mig lite på hur meningarna skrevs. Efter ett tag insåg jag att det var något annat jag störde mig på. Inte berättelsen i sig, utan livet huvudpersonen lever. Jag kunde inte alls associera med 28-åriga Elise. Eller jo, delarna med livets osäkerhet kände jag igen, men inte hennes livsval. "Varför gör hon på detta viset?" ville jag konstant invända. Det var nästan så jag var illa berörd genom hela boken. Och där insåg jag att författaren faktiskt lyckats. Hon lyckas att väcka känslor hos mig som inte behöver vara spänning eller sympati, utan bara någon form av reaktion. Kanske till och med att få mig att känna mig påkommen med att vara fördömande...

Vad berörs ni av när ni läser skönlitteratur?

Kommentarer

Anonym sa…
Så himla olika.

Det värsta är att jag inte har läst så mycket de senaste typ femton åren. Försöker att komma igång igen. Minns att en ganska målande berättarstil var det jag prefererade. Gärna mysigt och roligt på ett mer tänkvärt sätt med dråpliga situationer.

Senast lästa bok är Låt den rätta komma in. Den är en bra bok gällande personbeskrivningar. Lite som Steven King.
Innan det var det Rappsbaggarna, och Potensgivarna (kommer ju inte ihåg författarna, två olika). Så otroligt mysiga och välberättade med fina personligheter i.
/Sarasan
Matilda sa…
Sarasan >> Berättarstilen spelar så stor roll! En bra berättelse bär inte sig själv. Får ta och kolla upp böckerna nu nämnde :)