Vintermörker och navigeringssvårigheter

Idag åkte jag buss ute på landsbygden. Det var riktigt mörkt ute och det var i ett landskap jag inte är bekant med. Bussen hade ingen skärm som berättade var nästa hållplats var. Liksom förra gången jag åkte sträckan fick jag ha igång GPS:en i telefonen för att vara säker på att inte missa hållplatsen. Jag satt långt bak och inte vid ett fönster vilket gjorde det svårt att uppfatta ledtrådar om var jag befann mig. Nu var chauffören snäll nog att ropa ut min hållplats som ändå låg i en relativt stor bebyggelse.

Bussen var full med ungdomar på väg hem från skolan och de plingade vant på stopp-knappen när det var dags att gå av utan aviseringar. Det fick mig att fundera över hur det var när jag bodde på landsbygden. Då visste jag ju var bussen svängde och hur långt det var till nästa hållplats. Jag kände igen byggnader och vägmärken. Men här, i en för mig okänd terräng, såg allt likadant ut i vintermörkrets skuggor.