söndag 28 januari 2018

Dagens experiment: Nachosemla

Nachosemla.
Experiment: Syftet är att undersöka vad som är grejen med den hajpade nachosemlan.

Bak(-)grund: Inför fettisdagen - tillika semmeldagen - försöker många konditorier i landet attrahera uppmärksamhet. I år verkar nachosemlan ha tagit störst plats i media och sociala medier. I epicentrum tycks konditorn Roy Fares med sitt Mr Cake på Östermalm i Stockholm stå. Givetvis har det debatterats vem som egentligen var först med innovationen och etnologer har fått förklara varför de nya skapelserna upprör och har betydelse för traditionen. Teamet bakom Vardagens mysterium råkade i helgen infinna sig i huvudstaden och åtog sig därför uppdraget att undersöka vad som ligger bakom alla inlägg i sociala medier och alla tidningsartiklar.

Hypotes: Det är egentligen ingen grej med nachosemlan.

Metod: Autoetnografisk metod. Expertpanelen utförde en deltagande observation genom träda in i rollen som konditori-besökare och förtära denna "temla".

Händelseförlopp: Tillsammans med en kumpan begav sig detektiven - dvs jag - till Östermalm på lördagsmorgonen för att förtära frukost. Research hade gjorts på internet först huruvida det finns en optimal tid att anlända för att få plats. Av döma så är det runt lunch som det kan uppstå långa köer. Ungefär kvart i tio anlände vi och hade då fått upp hungern. Turligt nog kunde vi lägga beslag på det enda lediga bordet i lokalen och paxade detta med hjälp av ytterkläder. Först spanade vi in utbudet och försökte tyda de olika skyltarna med olika kombinationer. Min kollega högg in på pannkaksmenyn men ville ha lite modifiering, något som efter lite tveksamhet gick att ordna. Själv beslöt jag mig för att gå all-in. Först frukostfralla och te, därefter två av de välkända bakverken: redvelvet-croissant och nachossemla. Det är ju trots allt inte varje dag en är i Stockholm! Bakom oss hade det plötsligt blivit en mindre kö. Efter betalning tog vi våra pappersklädda metallbrickor (lite vibbar av snabbmatsservering) och tog plats vid vårt bord.
Mer frukost.

Resultat: Att grunda med en riktig smörgås innan socker och grädde-kalaset var en god idé. Frallan var riktigt aptitlig. Jag hade inga förväntningar på croissanten men upplevelsen var förvånansvärt positiv. Efter detta var jag egentligen mätt. Men, vad gör en detektiv inte för vetenskapen?

Det var bara att öppna locket på kartongen som nachosemlan kom i och hugga in. Upplägget var riktigt snyggt. Alla förväntade smaker fanns där. Kexen, pudrade i florsocker, hade en distinkt smak av kardemumma. Grädden smakade grädde och mandelmassan var av bra kvalité. Dippandet var en kul grej som gjorde att semlan kunde delas med flera (hur ofta vill vi dela en semmelbulle med någon annan?). Konsistensen däremot var däremot helt annorlunda. Det mjuka var ersatt av ett knastrande kex. Smakmässigt var det gott, men troligen inte en ny tradition som ersätter den mjuka semlan.

Under tiden vi var i lokalen observerade vi dels kändiskonditorn Roy Fares själv cirkulera i lokalen och bli fotograferad med gäster. Dels att klientelet åldersmässigt var ganska spritt. Nästan som en plats för familjesammankomster. Ett ganska hippt ställe, men så är det ju Stockholm och det mesta blir automatiskt hippt.

Kommentar: Nå, vad är då grejen med nachosemlan? Min uppfattning är nog att det blivit ett fenomen som spridit sig i (sociala) medier. Det är en kul twist på något vi känner igen. Men jag vill påstå att detta inte räcker för att förklara fenomenet med nachosemlan. Hade vi köpt den i en livsmedelsbutik hade den inte omgärdats av samma spänning (och produktkvaliteten hade säkert varit något lägre). Spridningen i media kopplat till ett populärt konditori och en kändis-konditor har också en stor betydelse. Att komma dit, stå i kö och få tag i ett bord blir en del av upplevelsen. Att Fares finns på plats och ställer upp på foton bidrar också till stämningen. Platsen och människorna är på något sätt avgörande för att ett fenomen som nachosemlan ska bli "en grej".

Jag vill också passa på att tillägga att med denna frukost står du dig stadigt i många timmar. Dock kan du efter denna mängd socker och grädde känna dig lite smått illamående ifall du reser med tåg. Det såldes även cronut-semlor (croissant-doughnut-semla) vilket vi alltså inte valde att testa denna gång. I efterhand har jag tillskansat mig information om att det förra året gjordes kanelbulle-semlor, något som låter alldeles magiskt. Som ni märker är jag alltså pro-semlor och för nya varianter, vilket givetvis kan ha färgat ovanstående analys.
Som vanligt baseras inlägget på personliga åsikter och egna initiativ, ingen sponsring!

Inga kommentarer: