onsdag 3 januari 2018

En mini-kartstudie över kurser i nordiska språk

Geografisk fördelning av språkkurser.
Igår när jag tittade på premiäravsnittet för nya säsongen av Bron fick jag för mig att det är dags att jag lär mig danska. Eller åtminstone förstår så pass mycket att jag inte behöver ha textningen på. Nu är det visserligen inte enbart tv-serien som gör att jag vill förstå språket bättre, men programmet fick mig att börja söka efter kurser i danska via studieförbundens hemsidor. Jag fick ingen napp i mitt närområde för våren.

En teori började dock gro i mitt huvud. Tänk om utbudet av språkkurser i de nordiska språken har ett geografiskt samband. Det vill säga att danska skulle vara dominant i södra Sverige där kontakten med Danmark är större. Norska längs den norska gränsen och finska på den östra kusten. Isländska möjligen vid den västra kusten. Det här kändes som ett mysterium jag borde ta tag i.

Sagt och gjort utifrån de olika studieförbunden som finns mer eller mindre nationellt sökte jag efter kurser i de nordiska språken. Jag hittade fyra förbund som erbjöd kurser i danska, norska, finska och/eller isländska. Den insamlade datan sammanställde jag på en karta, likt de gamla etnologerna, med en plupp per studieförbund som erbjuder språket på orten.  Resultatet blev inte riktigt vad jag förväntade mig.

Med undantag för möjlighet att anmäla intresse till finska i Bjurholm i Västerbotten så var i princip alla kurserna koncentrerade i Svealand och Götaland. Stockholm och Göteborg - antagligen på grund av dess storlek - erbjöd flest kurser. Stockholm var den enda som erbjöd alla fyra språken. Medan norska endast tycks kunna läsas i Stockholm (kanske förstår man det redan flytande i de västra delarna av landet) så går det att läsa isländska och danska på fyra orter vardera. Utöver huvudstaden erbjöds danska endast i Göteborg och i Skåne så där kanske min teori stämde något. Finska däremot går att läsa på 18 orter. Så vill en lära sig ett nordiskt språk så verkar en ha störst förutsättningar för att lära sig finska, åtminstone i de södra och mellersta delarna av landet. Bor du i Norrland tycks det inte finnas någon nämnvärd efterfrågan av att lära sig dessa språk.

Givetvis är detta inte en vetenskapligt säkerställd undersökning. Inte minst för att den enbart baseras på sökningar gjorda idag och därmed främst inkluderar kurser för våren. Därtill finns reservationer för själva kartbilden och min placering av de olika städerna. Men, ni får gärna bidra till analysen av resultaten. Givetvis helt spekulativt. 😉

2 kommentarer:

Malinmupp sa...

Vilken intressant liten undersökning! Kan det finnas ett samband mellan var man kan läsa ett språk och hur arbetsmarknaden ser ut på den orten? Jag vet, revolutionerande med ett samband skola-arbetsliv :). Kan det t e x vara så att många norska organisationer har sitt svenska kontor i Stockholm, mendan i Danmark placerar man det svenska kontoret i Skåne?

Matilda sa...

Malinmupp >> Du är säkerligen något på spåret! Men frågan är om det inte också kan vara tvärtom? Jag tänker att om ett norskt företag placerar sig i Stockholm lär de norska medarbetarna väl studera svenska, snarare än att de svensktalande anställda lär sig norska? I Stockholm (om jag inte blandar ihop det) hade de faktiskt en kurs i svenska för dansktalande. I Skåne är det många som pendlar över sundet och arbetar i Danmark, vilket skulle kunna ses som en förklaring till att det ges språkkurser i Malmö och Helsingborg (dvs där det är lättast och snabbast att ta sig till Danmark). Detta förklarar emellertid inte finskans utbredning...