torsdag 11 januari 2018

Pizza vs pizzakartong

Pizza vs pizzakartong.
Till ämnet i-landsproblem tycker jag nog att fryst pizza hamnar. Kanske inte pizzan i sig, även om den sällan har samma konsistens eller smak som pizzeria-pizza. Men pizzan i relation till kartongen. Detta är ett "mysterium" jag grubblat över sedan barnsben. Nåja, jag köper sällan fryst pizza, möjligen en gång om året och det är väl då som funderingarna dyker upp.

Pizzan är rund och kartongen fyrkantig. Att pizzabagarna snurrar pizzadegen manuellt indikerar att rundheten antagligen beror på smidigaste tillagningsformen, även om jag ätit såväl avlång som "fyrkantig" pizza. Att kartongen är kvadratisk beror mest sannolikt på att det är det mest effektivaste sättet att stapla, förvara och transportera maträtten.

Men, ändå får jag alltid intrycket att kartongen är onödigt stor i förhållande till pizzan och att detta skapar en illusion av att förpackningen innehåller mer mat än den gör. Kartongen på bilden marknadsför storleken "X-stor 420g grande" och har ett ungefärligt mått på 29x29x3cm. Utifrån den icke-vetenskapliga mätmetoden "ögonmått", tycktes kartongen frysdisken vara i samma storlek som de andra pizzakartongerna som fanns till buds. Givetvis mättes kartongen hemma, att ta med en linjal till affären gör man ju bara när man köper inredning, typ. Som ni ser så finns det gott om marginal mellan pizzan (här i färdigtillagat format) och dess förpackning. I otillagad form är den inplastad. Viss marginal är förstås oundviklig eftersom jag betvivlar att varje pizza är på millimetern samma storlek och behöver väl också komma in och ur förpackningen någorlunda smidigt. Men ändå... När en köper pizza från pizzeria kan pizzans diameter till och med vara större än kartongen bredd.

Misstolka mig inte, pizzan mättar med råge. Men de där extra centimeterna kartong känns lite onödiga. Och lite missvisande. Och hela idén med att packa något runt i något fyrkantigt. Men också en misstanke om att fyrkantiga pizzor kanske inte skulle sälja lika bra som runda (det där med vanebeteende...).

Jo men jag sa ju att det var ett i-landsproblem. Nu kan vi himla med ögonen lite och sedan återgå till att tänka på allvarliga samhällsproblem.

Inga kommentarer: