Sociala inbjudningar och kulturkrockar

Dagens mysterium hade kanske bäst platsat under Magdalena Ribbings "vett och etikett"-spalt. Det handlar om sociala normer i samband med bjudningar. Jag har en vän som bara bott i Sverige i några år och det har under åren uppstått många märkliga och (i efterhand) roliga situationer på grund av kulturkrockar och språklig förvirring. En sådan situation som jag kopplar till just kulturkrock har skett vid åtminstone två tillfällen. Nu hände det nyligen igen att jag bjöd in till fika hos mig, vännen tackade ja och några dagar senare får idén att vi istället träffas hemma hos hen och tillsammans med flera andra personer. Första gången blev jag lite stött och försökte lite försiktigt påtala vad som skavde, men inte tydligt nog. Denna gången körde jag kulturkrocks-kortet. För jag förstår ju att min vän inte menar något illa, personen har bara en annan bakgrund där det sociala livet spelar en annan roll. Filosofin blir därmed "ju fler, desto roligare". Min förklaring var att vi "svenskar" kanske är lite mer privata av oss och att vi är kanske inte så generösa i vår inbjudningskultur, att inbjudningarna då blir lite mer personliga och betyder något annat. Personen verkade absolut inte ta illa upp, utan verkade tacksam att jag berättade att situationen kan upplevas på helt annat vis.

Så här i efterhand funderar jag över om det verkligen handlar om en kulturkrock. Kanske är det jag som är lättkränkt och oflexibel. Vad säger ni? Bryter de här situationerna mot en oskriven social regel?

Kommentarer

Emmaline sa…
Hahah åh, vi pratade just om kulturkrockar på jobbet idag!
Jag tycker inte du var lättkränkt. Men när det gäller sånt här så måste man nog vara övertydlig till en början i alla fall..? Jag tror det uppskattas av "den andra kulturen" så att säga.
Om jag skulle flytta till ett annat land skulle jag vilja ha typ ett lexikon över sociala koder, just in case.. ^^
Matilda sa…
Emmaline >> Det är så lätt att tro att normer är självklara, men som du säger, det är bäst att ta tjuren vid hornen när kulturkrockarna uppstår och förklara. Sedan behöver ju inte det andra sättet vara "fel", men det kan uppstå både lustiga och obekväma situationer.
Det finns en bok som heter "Watching the English" som är en bra introduktion till Storbritannien. Och så finns det den etnologiska klassikern "Svenska vanor och ovanor" (finns även en engelsk version) som nog borde få en uppdaterad version. Kanske inga lexikon men spännande kulturanalyser över sociala koder.