Är energidrycken 90-talisternas signum?

Som detektiv med särskilt fokus på de vardagliga mysterierna har jag tränat upp ett visst sinne för att finna märkligheter i min vardag. Jag är kanske inte alltid duktig på att lösa dem. Men ibland gnistrar det till. Idag till exempel kunde jag gå in i ett tomt rum och veta vem som nyligen befunnit sig i detta mötesrum. Som en Sherlock-wannabe räckte det med att se sopkorgen för att det var våra studenter. Okej då, jag kan inte identifiera vilka personer, men jag tycker att det är nära nog.


De tomma burkarnas tidigare innehåll tycks vara ett signum för 90-talisterna. Okej, nu generaliserar jag något. Energidrycker i sig är inget nytt, men jag tycker att de ökat något otroligt på senare år. Numera säljs de även på campus-caféerna vilket känns relativt nytt. På nästan varje lektion sitter minst en student med en burk "uppiggande" dryck. Även tidiga mornar vilket ibland tycks höra samman med sena nätter eller sömnproblem.

Jag är verkligen inte ute efter att dra i några "alarmistiska" trådar, om att det är farligt eller skadligt (dock minns jag dödsvarningarna för blandning av energidryck och sprit för något decennium sedan och som kanske snarare var någon form av vandringssägen). Jag är mest förbryllad över fenomenet. Kaffet är utbytt men koffeinet kvar. När jag gick på gymnasiet käkade klasskamraterna koffeintabletter för att kunna plugga på natten, så koffein i sig är laddat med föreställningar om energi och effektivitet. När jag diskuterade fenomenet med en kollega för ett tag sedan så reflekterade hon att det kanske kunde handla om någon form av identitetsuttryck att dricka den är dryckessorten. En form av tillhörighet likt cigaretter och klädstil.

Eller så kanske drycken är en konsekvens av andra faktorer. Så som stress, prestationskrav och oregelbunden dygnsrytmn bland exempelvis studenterna. Kanske dags för någon att lansera en moder variant av Skalmans ät-och-sov-klocka. Ett billigare alternativ till att strukturera och orka med vardagen?

Två bonusmysterier när jag ändå är igång:

1. Jag har följt SVT:s Maträddarna med stort intresse. Programmet tar sig an matsvinn på kul och informativt sätt. Men den stora frågan är hur många gånger det egentligen går att ändra sin dialekt i ett och samma program?
2. Varför kan inte mitt autogiro-medgivande följa med mitt kundnummer hos tidningen? Nu behöver jag lämna in nytt medgivande för att jag ändrat prenumerationen och fått ett nytt prenumerationsnummer. Omständligt!