Hej i skogen

Jag tycker det är rätt fridfullt och mysigt att gå eller springa i "skogen" i närheten av där jag bor. Ja, det är väl inte riktigt en skog länge, men det är ett ganska stort trädområde med fina stigar. Ut i stora skogen vågar jag mig nog inte själv, för bara i det här området har jag mååånga gånger (trots att jag har gps-baserad karta framför mig) valt fel stig och hamnat på andra ställen än planerat. För eller senare kommer man ut till den ena eller den andra vägen, så helt vilse kommer jag ju inte. En stor del av den här "skogen" kommer de så småningom att ta bort för att kunna bygga ett stort bostadsområde, vilket är sorgligt.

Något jag tänkte på idag är hur människor ofta hälsar när man möts i skogen på en stig. Människor som inte känner varandra. Första gången det hände mig var jag övertygad om att det var en annan som spelade samma gps-spel som mig (Turf) eftersom det var i en "zon". Vem skulle annars ha anledning att säga hej till mig där? Det var det dock inte och fler människor har hälsat på mig efter det. Unga som gamla. Det händer aldrig längs grusvägen som går längs skogen, utan bara inne i skogen. Jag finner det lite fascinerande att en plats eller miljö kan förändra människors ageranden. Att säga hej till en främling man möter på trottoaren i stan är suspekt, men inne i skogen är det inget konstigt. Det är lite mystiskt det där.

Kommentarer

Malinmupp sa…
Jag kan rapportera att det är samma princip som gäller på alla vandringsstigar, vart i världen man än är (i alla fall om det inte är ett långt led av människor man träffar). Visst är det väldigt trevligt!
Matilda sa…
Malinmupp >> Nämen, ja verkligen trevligt! Lustigt bara att vi tycker det är okej att hälsa på främlingar när vi är i vissa miljöer. Å andra sidan, är det också miljöer som det inte befinner sig massor av människor, man blir synlig på ett annat sätt.
stadsboende mamman sa…
Jag fick lära mig av en äldre släkting för ca 13 år sedan att när man går i bergen exempelvis så hälsar man alltid på varandra när man möts. Det fanns dessutom en regel att det är den som kommer ner från berget som ska hälsa först (eller om det var tvärtom). Jag frågade nämligen om personen kände den vi mötte på väg upp till Kullen, och fick då veta att det fanns vett och etikett kring detta. Hade jag ingen aning om! Å andra sidan rör jag mig nästan uteslutande i stadsmiljö.

När jag var liten, och även långt upp i åldern, så hörde det till vett och etikett att alltid hälsa på de personer en mötte när en var inne i ett bostadskvarter. Detta har iallafall helt upphört med den yngre generationen som aldrig hälsar i mitt bostadskvarter. Å andra sidan kanske de kommer från bergstrakter och vet inte om stadens vett och etikett...?