Om förlorade och utrotade måltider

Är du ute efter en sista-minuten-julklapp med hållbarhetstema? Då kan jag rekommendera boken Lost Feast: Culinary Extinction and the Future of Food av den kandadensiska geografiforskaren Lenore Newman. Den handlar om livsmedel som varit en del av människors föda men som idag antingen är utrotad eller hotad.

Newman tar med läsaren över världen och stiftar bekantskap med dronten, mammuten, vandringsduvan, blåfenad tonfisk...

Människan har inte bara lyckats utrota djur och växter på grund av intensiv jakt och fiske. Vår kulinariska repertoar har även minskat som ett resultat av att vi förflyttat växter och djur över kontinenter. Introducerande av nya arter får nämligen ofta konsekvenser för befintliga arter som anpassat sig till den ursprungliga miljön. Vi har även gått från ett intresse att kultivera fram nya fruktsorter med olika smaker och egenskaper, till att begränsa oss till ett fåtal genom effektivisering av jordbruksproduktionen. Monokulturer är därtill ett problem för pollinerare som liksom oss människor behöver en varierad kost:

"Bees, however, take a varied diet pulled from hundreds of plant species. This variety provide both a wide range of trace nutrients and as long a feeding season as possible. They can't possibly live on a week-long almond binge. It's the equivalent of a human trying to live for a month on one night at the all-you-can-eat buffet. Even the most earnest of attempts would lead to malnutrition and starvation." (Newman, 2019:239)

Och utan pollinerare blir det svårt för flera växter att reproducera sig och bära frukt...

Det kanske låter som en deprimerande bok, men den är - i mitt tycke - lättläst och intressant. Boken kan beskrivas som populärvetenskaplig och är delvis personligt hållen. Det tog nog ett kapitel innan jag tyckte den kom igång på temat. Men bortsett från det så skänker den verkligen en tankeställare. Vem vet, i framtiden kommer säkert historiker att läsa dagens kokböcker med fascination och förundran: Hur smakade en äppelkaka på Ingrid Marie? Men hur kunde de äta så mycket torsk när den var rödlistad?