Barnsånger och barnkultur ur generationsperspektiv

På många sätt är vi formade av den generation vi växt upp i (som så klart är påverkad av den rådande politik, ekonomi, miljö, normer osv). En punkt blir särskilt tydlig när man umgås med äldre och yngre personer är populärkulturella fenomen för barn, så som tv-program och musik.

Som kanske framgått i denna blogg är jag född på 80-talet (med ett syskon född på efterföljande decennium). För mig har det varit Björnes magasin, Mora Träsk, Gullan Bornemark, Filarfolket, Alf, Bamse-serietidningar... Och liksom de flesta andra även Astrid Lindgren-serierna och Fem myror är fler än fyra elefanter, men de tycks ha lyckats korsa generationsgränserna.

Sedan ett tag tillbaka är jag i en relation med en 70-talist. Vi har mycket gemensamt förutom kanske just musikstil och barnkulturella fenomen. Till exempel har jag fått lära mig mycket om James och Karin (James Hollingworth och Karin Ljungman) som var obekanta för mig. Visserligen hade jag ju hört låten Älgarna demonstrerar men inte reflekterat mycket mer kring upphovspersoner. Barnvisor är ju barnvisor, men som barn var det var sällan att jag tänkte på artisten bakom, om det inte var Trazan och Banarne. En kompis sjöng Tandborstvisan för sina barn när de var små, men jag trodde det var en modern "förskolelåt".

Så låt oss kort stanna vid fenomenet James och Karin och deras två skivor: Djurens brevlåda (som tydligen sänts på radio) och Barnlåtar. Favoritdjuret är onekligen älgen som dyker upp i flera sånger. Flera låtar har en underliggande sensmoral om att ta vara på djur och natur, om hur svårt det är att ta sig över gatan som barn, eller vikten av att borsta tänderna och att använda flytväst. Sensmoral är väl i och för sig inget nytt när det kommer musik och litteratur riktad mot barn. Men så dyker det upp lite andra udda låtar som är både förbryllande och underhållande. Låt mig presentera ett axplock:

James och Karins skivor i LP-format.

Jag är ett litet brev: Brevet som ska till Torsten skickas fel varje varje dag, och de på posten vet visst inte var det ska.

Ebert: En märklig låt om en frågvis person och en person som svarar "goddag yxskaft" som i slutet mynnar ut i en hyllningssång till majs. För mig - utan barn - blev den förståelig först när jag såg SVTs surrealistiska musikvideo från 2016. Enligt SCBs Namnsök finns det endast 18 män i Sverige som har Ebert som tilltalsnamn idag, 46 personer heter det däremot i efternamn.

Har du grävt en grop idag?: En orosvisa över någon som inte tycks vill gå utanför dörren? Växlar mellan att berätta om insektsvärlden under jorden, om möjligheten att se en ko och frågan varför alla vill bo i en stad.

Jag är en liten mört: Om mörten som simmat vilse och nödrim på mört.

Det här kändes som ett typiskt ämne för "proggbloggaren" Kalle Lind som avhandlat en hel del på temat 70-talet. Och mycket riktigt har han bloggat om James och Karin under temat "proggiga barnplattor". För den, som likt jag, var helt ovetande om dessa barnvisor så kan båda skivor upplevas på Spotify.

Vilken generationskopplad barnkultur har ni vuxit upp med?