Historisk mat på moderna fat: Delikatessbullar (1937)

Då och då finner jag en del instruktioner som är väldigt tidstypiska. I dagens recept ska man forma bullar i relation till storleken på en 2-krona. Hur stor var då en två-krona på 30-talet? Efter lite efterforskningar tycks de ha varit 31 mm i diameter, vilket alltså är större än dagens 2-krona på 22,5 mm.

Delikatessbullar

Delikatesbullar med vegansk färslimpa och Robert-sås (recept på såsen kommer inom kort).

3/4 kg potatis
Vatten och salt till potatiskokning
40 gram smör
2 äggulor
salt och peppar till potatismoset
Till panering: vetemjöl, vispat ägg och finstött skorpmjöl (ströbröd)
Till stekning: 50-75 gram smör

Skala och dela eventuellt potatisen i mindre bitar. Koka tills den är mjuk. Häll av vattnet och ställ tillbaka kastrullen på värmen för att få potatisen så torr som möjligt. Mosa eller passera potatisen. Blanda med smör och äggulor och smaksättes med salt och peppar. Sedan ska blandningen sjuda under kraftig omrörning (sjudningen råkade jag missa, jag rörde bara kraftigt). Låt moset svalna, t.ex. i vattenbad.

Nu kommer det knepiga. "Av massan formas små runda bullar av en 2-kronas storlek och ung. 1/2 cm tjocka." Antingen avses slantar i med en diameter på 3 cm eller så är det små små järpar. Bollarna ska rullas i vetemjöl, penslas med vispat ägg och därefter vändas i ströbröd. De kan med fördel ligga till sig en stund. Sambon som ansvarade för detta momentet valde att göra slantar och fick nog efter drygt halva satsen mos eftersom det var så mycket pill. Då ryckte jag in och gjorde större plättar och järpar.

Panering pågår.

Bollarna stekes sedan i brynt smör tills de fått fin färg. Kajsas kokbok föreslår att de serveras "till finare stekta rätter."

Delikatessbullar i olika utföranden.

Omdöme och förbättringspotential: Smakmässigt lever potatisbullarna upp till sitt namn att vara en delikatess. Konsistensen är så klart mjuk och de tar smak från smöret under stekningen. Det här är en rätt som tar lite tid att tillreda så ha god tid på dig! Det omständliga arbetet med dem indikerar att detta nog mer var en helgdagsrätt än en vardagsrätt, om man nu inte hade tillgång till extrahjälp i köket. Ett tips är att göra dessa i tid och eftervärm i ugnen medan andra delar av måltiden tillreds. För den som vill ha mer smak tänker jag att det skulle kunna gå att pressa ner vitlök i moset och/eller tillsätta hackad persilja.

Reflektion: Huruvida de bör stekas som små mynt eller, bollar eller små gnocchis låter jag vara osagt. Instruktionen är både tydlig och otydlig på samma gång. Gör som du själv behagar!

***

Receptet är hämtat ur Kajsas kokbok: Kokbok för lanthushåll utarbetad av Karin Fransén och Astrid Knudsen (1937, 12:e upplagan). Kokboken är utgiven av Lantbrukssällskapets tidskrifts A.-B. Boken kostade då 3:50 kr vilket i dagens penningvärde motsvarar ca 112 kr (källa: Edvinsson & Söderberg 2011). Som kuriosa kan det nämnas att första upplagan kom ut 1935 och utkommit i minst 26 upplagor till och med 1988. Karin Maria Oskara Elisabet Fransén var utbildad skolkökslärarinna och publicerade under många år recept i Jordbrukarnas föreningsblad under signaturen Kajsa. Mer om Karin Fransén går att läsa i Svenska män och kvinnor: Biografisk uppslagsbok och i en artikel på LRF.

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.