Historisk mat på moderna fat: Råsaft (1948)

Det är verkligen på sin tid att jag även testar dryckerna som finns - om än i begränsning - i de äldre kokböckerna. Jag har funnit några drycker som sägs vara bra för den som är sjuk, men dessa bör kanske mest rimligtvis drickas just när man mår dåligt. Idag testas därför istället en brygd som återfinns under rubriken Ett par hälsodrycker i Svenska Frisksportsförbundets gröna kokbok.

Råsaft

Råsaft på rödbeta, rödlök, morot och kålrot.

1 rödlök
1 rödbeta
En bit morot
En bit kålrot
Vatten

Ingredienserna.

Ingredienserna ska rivas grovt och läggas i någon form av behållare. Fyll på med vatten så att grönsaksrivet precis täcks. Låt dra i 20 minuter. Sila sedan drycken och "serveras en liten aning kylslagen i vinglas". Jag lät brygden stå i kylskåpet medan den drog sig.


Därefter silas saften.

Omdöme och förbättringspotential: Lök i saft? Kan det vara gott? Näe, inte särskilt. Drycken är å andra sidan inte äcklig, men löken tränger igenom för mycket. Sambons utlåtande var "Det är som torrt fast det är blött". Nåväl, det ska medges att jag aldrig varit ett fan av råsafts-trenden eller raw-foodkosten, så kanske har detta påverkat. Men det ska tilläggas att det var ett enkelt och lite roligt recept att testa. Jag förmodar att vinglaset gör det lite mer estetiskt och färgen är verkligen fin. Släng i några isbitar och kanske garnera med en persiljekvist/gräslöksstrå om du vill piffa till drycken än mer.

För den som undrar så står det faktiskt ingenting om vad som ska göras med grönsaksrivet. Jag valde att fräsa upp det tillsammans med salt, peppar, timjan och rosmarin. Det blev en ypperlig rest-lunch.

Lunch på resterna av saften.

Reflektion: Sedan kan man ju roa sig med att fundera hur stor "en bit" morot respektive kålrot är. Jag som gjorde halverat recept fick ju fundera över hur mycket "en halv bit av en bit" motsvarade...

***

Receptet är hämtat ur Gröna kokboken av Vera Lindgren. Versionen jag utgått från är 3:e utökade upplagan från 1948 utgiven av Litteraturförlaget. Första upplagan kom 1943 och det blev minst fyra. Priset för boken var 3:75 kronor, vilket motsvarar ca 76 kronor i dagens penningvärde (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Vera har haft hjälp av Greta Håkansson, Therése Stamer och Lennart Varodell. Enligt inledningen är kokboken ett resultat av Svenska Frisksportsförbundets stockholmsavdelning som hade matlagningskurser i vegetarisk kost 1942. Vera Lindgren beskrivs som medlem av förbundets näringskommitté, Greta Håkansson var "husmodersredaktris" på tidningen Frisksport och Lennart Warodell näringsledare i förbundet.Therése Stamer hade ett hälsohem "Pension Bakkely" (vilket i en dansk källa beskrivs mer som en hushållningsskola) utanför Köpenhamn och beskrivs som "en av pionjärerna av denna kost".

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.

Kommentarer