Konstnärligt arbetsliv i Corona-tid

Nu när restriktionerna snart släpper och det är tänkt (tillåt mig att vara skeptisk) återvända till arbetsplatsen och återgå till någon form av "normalitet" tänker jag att det är tid för vernissage. Under det här 1,5 året har jag nämligen haft otalet zoom-möten, många alldeles för långa. För att hålla fokus har jag suttit och klottrat lite. Jag vill minnas att jag hört talas om att de som gör klotter i marginalerna under föreläsningar kommer ihåg mer. Ni ska inte citera mig på det, för det kan ju ha varit tvärtom...

Det har alltså blivit några alster.

Grejen är att jag har en konstig sketching-teknik där jag sketchar tunnt lite linjer i blyerts som sedan blir fylligare och så får man helt enkelt se vad det blir. Det kan bli lite av varje.

Det här var nog en av de första - jag kallar den för Mjölkkartongkon.

Någon form av flygande häst på en svamp?

Promenerande tändstickan.

Pelikan?

Den sökande lampan.

Framåt slutet av pandemin började jag utforska en annan teknik: snirklande träd.

Kommentarer

Eva Maria sa…
Så skoj! Jag tycker bilderna är väldigt fina! De hade passat att trycka på tyg tror jag! Hoppas att du fortsätter trots att de digitala mötena blir färre :-)
Kram Eva Maria
Matilda sa…
Eva Maria >> Tack :D
Okonstliga mamman sa…
Ställ ut! Ställ ut!