Historiskt mysterium: Om telefoner och nedlagda myndigheter

Myndigheter kommer och går i takt med att nya regeringar tillsätts. Många har under åren dessutom fått nya namn vilket kan göra det svårt att hålla koll på dem alla. Dagens mysterium handlar om Statens planverk vars fokus var såväl byggnadsplaner som hushållande av naturresurser. Denna myndighet tycks ha varit aktiv mellan 1967-1988 innan den uppgick i nya myndigheten Boverket.

Idag har många övergivit fasta telefoner för att övergå till digital telefoni och mobiltelefoner. Men på 1980-talet tycks knapptelefonen varit ett hett byte.

Mystiska stölder på verket

    De nya knapptelefonerna stjäls på löpande band. Bara i förra veckan stals ett 50-tal apparater vid tre olika tillfällen.
Natten till tisdagen försvann ett 20-tal apparater. Samma sak hände natten till onsdagen. Och natten till lördagen stals tolv gula knapptelefoner.
    Det började i augusti när planverket var nyinflyttat i lokalerna vid Västerbroplan. Då förekom stölder vid flera tillfällen. Sammanlagt har nu omkring hundra apparater stulits.
    Det är i stort sett bara telefonapparaterna som tjuvarna är intresserade av. Dyra skrivmaskiner värda många tusen kronor får stå kvar i kontorsmodulerna.
    – Frågan är om det är ett beställningsjobb eller om det är någon som bygger upp ett lager för att konkurrera med televerket, säger Jan Strömdahl på informationsavdelningen. Han får nu gå in till sin kollega Helene Lettermark och ringa eftersom hans egen apparat är borta sedan i onsdags.
    För närvarande är ett 30-tal av planverkets närmare 200 anställda utan telefon. Det orsaker extrajobb för sekreterare och personalen i telefonväxeln.
    /.../
    På planverket cirkulerar olika teorier om hur stölderna gått till. Eftersom halva huset håller på att renoveras för bostadsstyrelsen, va-nämnden, haverikommissionen och statshälsan är det ganska lätt att ta sig in i lokalerna på dagarna utan att bli sedd.
    Men det kan också vara fråga om regelrätta inbrott. Polisens tekniska rotel misstänker att tjuven/tjuvarna kan ha tagit sig in via fönster i pannrummet och sedan krupit igenom en kulvert upp i trapphuset.
    Några misstänkta har man inte hittat. Man känner inte heller till så här omfattande stölder av knapptelefoner från något annat ställe.
    /.../
    Inte heller på televerket i Farsta kan man förklara mysteriet med planverkets stulna telefoner. En knapptelefon är värd knappt 400 kronor mot knappt 300 kronor för en vanligt gammaldags med snurrskiva.

LARS EPSTEIN (Dagens Nyheter 1982-10-19)

Det verkar ha funnits någon systematik i stölderna av de här moderna knapptelefonerna även om det inte framgår ifall det var olika personers telefoner som stals, eller ifall det var samma kontor som drabbades. Jag undrar också ifall alla telefoner på planverket var gula, eller ifall det enbart var de tolv senare som var gula. Samt hur lång tid det tog för planverket att märka upp sina telefoner med någon form av stämpel eller klistermärke  med verkets logga.

En teori som jag saknar i artikeln är att det kanske var någon som ville bevara de hederliga snurrskivstelefonerna. Telefoner med snurrskiva var oftast tyngre och stabilare (och snyggare) än de plastigare knapptelefonerna. Kanske var det någon som ville bevara telefontraditionen av att ringa "långsamt"?