Husmoderskunskap: Armarnas vård

Uppslagsordet armarnas vård bjuder på en del oväntade kunskaper som jag inte riktigt vet hur jag lyckats leva utan. Skämt å sido, avsnittet inleds med:

Armarnas vård behöver man lyckligtvis i de flest vall inte ägna så många eller så tidsödande omsorger. Den som av naturen fått välformade vita armar har därigenom ett ganska betydande skönhetskapital. De två vanligaste fel, som armarna brukar ha, är alltför spetsiga armbågar och röda med tiden alltför breda eller slappa överarmar. En del kan lyckligtvis göras för att dessa fel ska bli mindre uppenbara. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

De här något absurda skönhetsnormerna tycks röra kvinnor i synnerhet. Möjligen att de vita "välformade" armarna är en resurs i modevärlden. Här får väl också tilläggas att boken troligen är från tidsperioden när det fortfarande ansågs som lite dåligt att vara solbränd, något som senare kom att ändras. Men visst är ni nyfikna på det här med spetsiga armbågar!?

En mager och spetsig armbåge brukar höra ungdomen till och förbättras inte av ovanan att sitta med armbågarna på bordet. Som resultat följer att huden på den spetsiga och vassa armbågen blir grov, röd och irriterad. Försök att låta bli att stöda på armbågarna! Använd aldrig grova stickande  jumprar utan att förse armarna med ett mjukt foder. Enkelt och bra är att fästa skaftet av en tunn silkesstrumpa i ärmen som foder. Det gör dels att jumpern håller fason bättre, dels att armbågarna inte irriteras eller bli röda. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Här skulle jag vilja lägga in "fakta på det?" angående att ha armbågar på bordet bidrar till spetsiga dito. Och så undrar jag förstås om samma råd gällde till killar/män. 

Resten av avsnittet berör hur man ska undvika "röda knottriga överarmar" (köldskador) samt hur olika övningar kan motverka "slappa överarmar".

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.